Tag Archives: Fotograf Jessica Segerberg

Fotograf Jessica Segerberg

”Bli inte våldtagen o mördad bara”

Posted on by superadmin

farmor_1_orange


Elva meter och en annan siffra i fot. De sa att de skulle segla jorden runt, att de sparat och planerat länge och att det nog började som en fyllegrej. Eller, de hade definitivt börjat som en fyllegrej men nu hade de båt för flera hundratusen och stod i en hamn och svetsade. Jag nickade och lyssnade och hade armbågen på en rostig släpvagn.

Segla över Atlanten och Stilla Havet? Det skulle ta tre år och de hade inte seglat sådär värst mycket innan. Hade mest befunnit sig i Vänern utanför Karlstad om de skulle vara helt ärliga.

Jävla idioter. Det där kommer aldrig gå vägen.

Pappa_1_orange

— Does it look OKEY? säger jag och lutar mig in genom den lilla glasluckan.

– yes, säger han och tittar på min axel som trycker mot glaset. Han håller i högen med papper och pass och ställer korta frågor medan han bläddrar.

— You’re going by boat? From? When? How long?

Jag ställer långa.

— I printed out the payment from my internetbank – is that okay as a receipt?

Han svarar

yes

på allt. Det gör mig glad.

Vid hissen står en man och gör röstövningar. När jag är halvägs ned för trappen tar han ett djupt andetag och sjunger Opera. Det ekar i hela ambassaden.

Han håller inte upp dörren på vägen ut. Det gör inget.

Mamma_orange_1

 

I ett och ett halvt år har de seglat nu. Ibland dyker det upp små noteringar och foton i facebookflödet och då minns jag.

Juust ja. Undrar hur det går för dom

Det är bilder på solbrända karlar på en båt. De är verkligen jättebruna, hinner jag tänka medan jag kollar på den lagom stora hajen de håller upp på fotot. Deras tänder ser så vita ut, vitare än hajens. Jag ser det för att de ler så stort.

Fan, om man ändå skulle.

 

 

Pappa_2_orange

 

 

 

 

Fotograf Jessica Segerberg

”Men texten på mobilen handlar om arbetsförmedlingen och fas tre och det är skittråkigt och svårt men inte när Roland Paulsen skriver. Inser jag.”

Posted on by superadmin

Roland_Paulsen_pressbild_2_web
Roland_Paulsen_pressbild_kollage_1_webPressbilder på Roland Paulsen för bokförlaget Atlas.

Jag får en länk till en artikel på mailen.  Läser den i mobilen på tåget och rycker till när ändhållplatsen ropas ut i högtalarna. Fyrtiofem minuters tågresa försvann i berättelsen på skärmen och, alltså.

Ärligt talat tänkte jag bara skumma igenom den för att jag snart ska plåta pressbilder på författaren. Vi kommer mötas på en blöt gata i Lund precis mellan skurarna och jag kommer ha fel telefonnummer och stå intryckt vid en port med kameraryggan för att undvika regnet. Men texten på mobilen handlar om arbetsförmedlingen och fas tre och det är skittråkigt och svårt men inte när Roland Paulsen skriver. Inser jag. Den fastnar i mig. Och det är väl det som är en bra skribent – att allt blir förståeligt och roligt oavsett ämne.

Det går att bygga en historia kring allt, det handlar bara om hur det görs. Läs en recension av ”Vi bara lyder” och se min bild i Svenska Dagbladet här.

Roland_Paulsen_pressbild_6_web


 

 

 

 

 

Finläsning, Fotograf Jessica Segerberg

”Det är bara en jävla bild. Herregud, jag har bråttom – hinner jag tänka innan jag kommer på att det ju aldrig är bara en jävla bild.”

Posted on by superadmin

Jessica_1

Kan det vara fyra meter upp? Kanske mer tre och ett halvt.

Ligger med armarna och benen rakt ut på golvet, ögonen riktade mot taket och ett helt knallrosa ansikte. Vissa blir röda när de sprungit men jag blir neonrosa.

Springer för att allt går så fort runt om mig. Veckan rusar fram, stressar till spånmöten för framtida projekt, fotar omslag till tidning med blixtar och två assistentvänner, hoppar in på GP, åker till Trollhättan för att fota fem sidor för nån annan. Nästa grej. Nästa jobb. Nästa plats.

Byt fokus. Byt fokus. Anteckningarna på mobilen växer och jäser över.

”tänk på – detalj, förslag på omslag!”

Öppnar fönstret. Lägger mig på golvet igen. Det trillar ned luft och jag blir kall på ryggen.

Det här jobbet handlar så sjukt mycket om att ställa om. Ställa in, förstå ramarna, förstå hur jag ska lyckas ta mig till bilderna jag har i mitt huvud och sedan ta in människorna.

Om jag förstår varför tolvåringen tycker det är jobbigt att jag fotar, om jag förstår vad hen behöver för att slappna av och känna sig trygg, så blir bilderna mycket bättre. Jag kanske behöver prata lite först, fråga vad de sysslar med just nu, vad personen heter. Kanske behöver jag bara stå still och inte ta bilder i några minuter för att det inte ska bli sådant fokus på just den personen. Det är kanske uppmärksamheten som är jobbig, eller till och med känslan av att man vill ha uppmärksamhet men inte fick den från början och absolut inte vill be om den. Stoltheten. Och därför beter man sig tvärtom.

Ibland känns det som hittepå psykologi men jag söker alltid efter förklaringar. Det kräver mer energi att analysera varför människor beter sig på vissa sätt än att bara leta efter ljuset, kompositionen och rätt vinkel och uttryck. Jag orkar inte alltid det. Ibland blir jag sur på att personen inte bara SLAPPNAR AV lite. Det är bara en jävla bild. Herregud, jag har bråttom.

Hinner jag tänka innan jag kommer på att det ju aldrig är bara en jävla bild. För ibland får jag känslan av att jag rånat någon när jag rusat fram, plåtat och stuckit lika fort. Då tog jag inte ansvar för vad personen kände efteråt. Jag vill att den ska ha en bra upplevelse av mötet, se att jag såg vem du var. Inte bara genom linsen.

Och jag vet ju att det här är krav som nästan aldrig går att uppfylla, men det är en riktning åt vilket håll jag vill jobba. Se människor genom kärlek. Faktiskt. Hur fånigt det än må låta.

 

Fotograf Jessica Segerberg

Anna Charlotta Gunnarsson: Nominerad till augustpriset!

Posted on by superadmin

ACG_1_web

ACG_2_webPressbilder på Anna Charlotta Gunnarsson för bokförlaget Atlas.

Låren kliade av gräset. Solen var påväg ned men det var den försommardagen i Karlstad jag sträckläste Anna Charlottas bok. Popmusik rimmar på Politik är nu nominerad till augustpriset i Årets svenska fackboks kategori.

När vi sågs tejpade jag upp ett lakan på en dyr tapet och var nära på att välta en moppe i en hall. Tapeten stannade kvar på väggen, moppen blev flyttad och vi fick bra bilder.

Jag älskar hennes helt självklara attityd. Vilken queen. Närvarande och inborrande blick.

På baksidan av boken står det ”I 37 korta kapitel berättar Anna Charlotta Gunnarson både lätt och lättsamt varför popmusik är en pålitlig barometer över det politiska klimatet – och det kan lika gärna handla om Ebba Gröns ”Die Mauer” som aktivism inom Eurovision song contest.”

Bokomslag

ACG_3_web

Fotograf Jessica Segerberg

Hur jag skaffade kontorsplats aka brottades med en skitstark tjej i ett industriområde

Posted on by superadmin

kontorit_2_ny

kontorit_3_ny

kontorit_1

I september lägger jag handen på dörren till kontorsplatsen jag hyr. Har egna nycklar nu men dörren är upplåst. Dom är där inne. Jag vet för jag hör hur dom skrattar och skickar smöret över bordet. Dom kommer säga heeeeej! när jag tryckt ned det här handtaget och dom kommer le och då gör jag det också. Oavsett stress. Oavsett trafiken.

Hur hittade jag dom här. 

Första gången vi ses fotar jag mest män som skadar varandra för Göteborgs-Posten. Dom sitter bredvid mig på pressplatserna och berättar att de lajvbloggar för nån träningssida. Sen rättar den närmsta killen till en krycka och säger att dom också tränar MMA. Jag skrattar och stirrar på nån svettig tvåmeters björn som håller på att bli strypt i buren. Och så skrattar jag igen för jag tror att det är ett skämt.

När Scandinavium töms på folk säger den ena

— Jag lägger till dig på facebook, är det okej? Tror att vi kan göra något bra. I framtiden.

Sen är det sommar och Krister tar av sig skorna. Trycker strumpfötter mot väggen, sjunker ned i fåtöljen och undrar vad det är jag vill. Med fotandet, med hela livet.

Det åskar ute och vi äter sötsak i semestertom lokal och jag rabblar scener ur huvudet. Hur jag vill ha det. Vad jag trivs med. Vart jag presterar bäst. Hur jag vill känna. Sen låser vi dörren och åker av någon anledning och brottas med en skitstark tjej i ett industriområde och då är jag såld. Fast det säger jag inte förrän i september.

kontorit_4

kontorit_5

kontorit_6

 

Fotograf Jessica Segerberg

Agnes Wold vet hur man har roligt, vilket kan verka som en självklarhet. Det är det inte.

Posted on by superadmin

Agnes_Wold_kollage_Chefstidningen_2_webProfessorn Agnes Wold hade ett uppmärksammat sommarprat om myter kring kvinnor i augusti. Fotad för Chefstidningen.

Dagarna innan skickar vi sms. Bestämmer plats. Tid för upphämtning och gatuhörn. Jag skriver att bilderna ska illustrera att hon spräcker myter på olika sätt, kanske med en ballong och en nål. Kanske genom att blåsa mjöl på mitt sovrumsgolv och gapskratta, ska det visa sig.

”Visst. Vilken färg på klänningen ska jag ha?”

”Nån som säger don’t mess with me – men som inte är svart eller vitt.”

”Äger inte svarta kläder och hatar vitt!” skriver Agnes och jag svarar att vi kommer komma väldigt bra överens. Vänlig hälsning från turkosa jackan med lila skor.

Men det är inte bara det. Hon har hakan högt. Bröstet fyllt. Kliver raskt in med klackarna i min lilla Opel och slänger gärna en jäkla massa papper om och om igen. Hon vet hur man har roligt, vilket kan verka som en självklarhet. Det är det inte. Att veta att man får leka och ha kul – i alla lägen i livet – är en upptäckt inte många har gjort. Bra Agnes.

Agnes_Wold_Chefstidningen_innahallssidan_web

Agnes_Wold_ts

Fotograf Jessica Segerberg

Alice Bah Kuhnke: ”Man använder sin egen mall för verkligheten. Den här generationen kommer forma ett eget samhälle …”

Posted on by superadmin

Alice_B_K_2_web

ALice_B_K_tvaAlice Bah Kuhnke som då var generaldirektör för Myndigheten för ungdoms och civilsamhällesfrågor.

Får ett sms av mamma.

Alice Bah. Kulturminister!

Yes, tänker jag.

Minns dagen i juni när vi sågs. Jag och Eva på Chefstidningen fångade upp henne för att prata ungt ledarskap men fick så mycket mer än så. Alice får rum att vibrera. Ser mig i ögonen. Skrattar högt och rör vid Eva så fort hon avslutat en mening.

Några av mina favoritcitat från artikeln är:

”Man använder sin egen mall för verkligheten. Den här generationen kommer forma ett eget samhälle där man mycket bättre kan kombinera att arbetsliv och familjeliv, och inte behöva offra det ena för det andra. Det är inte värt att kompromissa med ett gott liv. Trygghet är viktigt och ett bra boende.”

”Min mamma sa alltid att ”det finns många bra saker med dig Alice, och en av de bästa är att du är svart”. Och det har jag alltid burit med mig. Man kan hitta andra svaga sidor hos mig, men min hudfärg har aldrig varit en av dem.”

”Du är väldigt politisk – när blir du politiker?

– När jag kommer ut menar du? Jag har nog blivit uppvaktad från alla politiska partier. Ibland kan jag lockas eftersom det kan vara svårt att vara tjänsteman och inte få uttrycka sina politiska åsikter. Men så ser jag vänner som är politiker och jag ser hur mycket kompromissande och tålamod som krävs, och det är nog inget för mig.” 

”Om du skulle ge ett råd till unga, nya ledare vad skulle det vara?

Att lyssna mer än man pratar. Ta kritik och se det som ett sätt att utvecklas. Hitta äldre ledare som kan vara mentor att bolla med. De behöver inte vara i samma bransch, ledarskapet ser likadant ut var du än är. Lyssna på råden.”

Läs hela intervjun här.

Alice_B_K_uppslag

 

 

Fotograf Jessica Segerberg

”Solen dök upp mellan molnen och det vart så spännande skuggor att jag sakta gled ned tills jag halvlåg på marken och någons skor.”

Posted on by superadmin

Oslo_maraton_JS_web

Oslo_maraton_JS_web_Kollage_2

Oslo_Maraton_JS_9_webHalv och helmaraton, rullstollslopp, maraton för funktionshindrade och korta lopp för barn. De flesta loppen gick genom centrala Oslo.

I helgen sprang en jäkla massa människor Oslo Maraton. Inte jag. Var fastklämd mellan staket och publik istället – helt självvalt. Solen dök upp mellan molnen och det vart så spännande skuggor att jag sakta gled ned tills jag halvlåg på marken och någons skor.

Det var svett.no (systersajten till grundarna jogg.se) som ville ha känslobilder från start och mål att använda på sidan i framtiden. Fasen vad människor kan prestera. Fasen vad vissa kan se oberörda ut efter 42 kilometer löpning.

Oslo_Maraton_JS_25_web

Oslo_maraton_JS_web_Kollage_1

Oslo_Maraton_JS_23_web

Oslo_Maraton_JS_22_web

Oslo_Maraton_JS_13_web

Fotograf Jessica Segerberg

”Vi ska inte prata politik i kväll. Men jag vet vart han står och han vet att jag står i skenet av brinnande björkved. Helt rosa.”

Posted on by superadmin

— Jag kommer rösta för Sverige i morgon, säger han till nån på håll och jag stänger öronen. Pratar högre om något annat.
— Vi kan inte ta hand om alla som vill hit.

Det är kolsvart runt om oss, september, natten innan valdagen och vi har en underförstådd hemlighet att inte prata politik i kväll. Vi ska äta kräftor. Mycket. Hålla reda på alla tvååringar som tumlar upp för gräset till grusvägen, trillar, gråter och glömmer. Somnar i vagn. Alla bjuder på långfranska för alla har köpt för mycket – en tia styck! – jag ska be honom sjunga den där låten som jag älskar och vi ska ta nubbe vid ett långbord på gräsmattan trots att det är lite fuktigt. Trots att det är lite kallt. Vi ska inte prata politik i kväll. Men jag vet vart han står.

Och han vet att jag står i skenet av brinnande björkved.
Lysande rosa.

— Nämen, där ligger det en plånbok och brinner, skrattar nån och pekar in i brasan.
— Lugn, det är bara ett pass! skämtar en annan.
— Jag har inget pass, säger han.

Våra olika världsbilder. Jag kan inte förklara min. Vi är på varsin ände och jag känner sådan kärlek för honom att det gör ont att tänka på det bruna. Som den svarta soppsäcken dom slängde i elden och sörjan som smälte på botten, vill helst bara se lågorna. Jag tänker på den där låten som handlar om kossor som äter för mycket hö istället. Som stegrar och stegrar och tillslut skriker alla för full hals och jag gapskrattar och tycker att det är så roligt. Som ett barn. Kanske bara som människa.

Kanske måste man alltid se den människan. Kanske är det där faran ligger – att inte älska någon, att klumpa ihop. Avisa. Det är vad främlingsfientliga vill och det är vad jag vill. Jag vill klumpa ihop flera hundra tusen människor som röstar på ett parti som vill klumpa ihop flera hundra tusen människor som kommer nån annanstans ifrån.

Hämtar bilen dagen efter. Solen skiner. Allt är ljust och brasan ryker bara nu. Grå rök upp mot himlen och han säger att han ska köpa pizza och sen åka och rösta.

Jag kramar honom och han frågar vart jag ska åka nu – Stockholm?

— Nä, Karlstad. Sen hem till Göteborg. 

Säger gud vad du flänger och sen ler han.

—Sköt om dig nu. Ta det försiktigt.
— Du med. 

 

Fotograf Jessica Segerberg

Anteckning från Island V

Posted on by superadmin

Emil_1

Det fanns ett hål i en sten. Någon hade gjort ett. Borrat i berget och upp kom varmvatten från jordens innersta och där satt vi. Fick plats exakt förutom höga knän och Reykjaviks stadsljus i nacken. Havet framför. Ett vanligt villaområde och Emil bodde några blöta steg ifrån.

— Jag måste nog bada. I havet, sa jag. Och gjorde det.