Tag Archives: Island

+ Veckoplan September I +

Har fått bilder från Mareike Timm, min vän som jag liftade med på Island och som också är fotograf. Det är hon som tagit bilden ovan när jag nyvaket upptäcker en mugg, hehe. Kolla in henne!

Veckoplanen!
+
Skriva bildtexter, faktaruta och ingress till ett bildreportage om Olle. Alltså Olle, mer inspirerande person får man leta efter. Ska visa när det är publicerat i Motdrag!

+ Plåta porträtt på en skolgård till Civilekonomen.

+ Käka lunch med pappa. Vi möts halva vägen var – i Järna. Pappa när jag föreslog Kafé. ”Allt är ekologiskt och svindyrt. Det blir bra.”

+ Flytta in på min nya kontorsplats i Färgkontoret!! Längtar dit!

+ Göra klart ett jäkla gäng bilder till Schyst resande.

+ Plåta en vildsvinsjakt med start kl 4.00 (!) utanför Vaxholm.

+ Ägna lördagen åt att plåta Hela Sverige rullar. En ideell förening vars främsta syfte är att bidra till integration med hjälp av skateboard åkning, ja du hör ju. Kan det BLI bättre? Tre lördagar i rad pågår Skateboard Karnevallen. I lördags var dom i Vårby gård, denna helg i Sollentuna och avslutar sedan i Skarpnäck. Man får låna brädor, skydd och bjuds på vegokorv och hjälp att komma igång. Nichlas var med och filmade förra lördagen och kom hem helt överlycklig.

Ps. Okej, har du också en hög med kläder som du planerar att laga men tillslut slänger hela högen efter två år för att du aldrig kommer iväg till en skräddare, och hur gör man ens? OM du kommer iväg till en skräddare är det här inget för dig. Att gå direkt till skräddare är förmodligen billigare och definitivt miljövänligare. Men om du slänger brallor som bara behöver lagas (alla mina byxor: hål i skrevet) och istället köper nya så gå in på repamera.se 

Du väljer vad du vill laga, postar och får hem lagade brallor. Enkelt, bra för miljön, din ekonomi, och samvetet.

+ Norge, sommarstuga & lifta på Island – tillbaka till frilanslivet +

Sju veckors ledighet har gått. Jag har varit på bilsemester i Norge, hängt i en gammal skola/sommarstuga utanför Trollhättan och vandrat & liftat på Island. Det låter helt bisarrt, som om jag försöker vinna pris i semester. Men allt jag velat ha den här sommaren är: enkelhet, natur, umgänge, nya möten och röra på min kropp.

Med tanke på att jag varit på resande fot i minst 25 dagar så har det varit oväntat billigt. Norge och Island är ju dyra länder, men om man fiskar, lagar enkel mat på gasolkök och sover i buss/tält blir det ju lite pengar som spenderas (notera: och om man har vänner som bjuder på käk). Sen att Ida & Oskar gjorde menyer, delade upp oss i matlag och handlade all mat vi skulle äta under veckan utanför Trollhättan gjorde ju också sitt. Tror vi alla betalade runt 250 kr per person för hela veckan i matkostnader!

Det känns som att solen och ljuset har pågått i en evighet. Inombords har jag tillbringat sommaren med mycket ifrågasättande tankar. Vad vill jag med mitt liv? Med mitt jobb? Med sättet jag lever på? Det är ju visserligen inga nya idéer jag pysslar med, det känns som jag ifrågasätter allt med mitt liv tre gånger i veckan året runt, men det var ändå något som hände den här sommaren. Jag vet inte vad det är. Saker blir ju mer utkristalliserade när man reser. Jag känner att jag måste göra en förändring men vet inte vartåt det barkar ännu. Hjärnan snurrar. Bearbetar.

Vi får helt enkelt se hur det går.

Anteckning från Island V

Emil_1

Det fanns ett hål i en sten. Någon hade gjort ett. Borrat i berget och upp kom varmvatten från jordens innersta och där satt vi. Fick plats exakt förutom höga knän och Reykjaviks stadsljus i nacken. Havet framför. Ett vanligt villaområde och Emil bodde några blöta steg ifrån.

— Jag måste nog bada. I havet, sa jag. Och gjorde det.

Anteckning från Island IIII

Tre_

— You can’t tell me your name, I’ll forget it in five minutes. No, two, säger Kshama (”The K is silent”) och håller skeden ovanför muggen med soppa. Jag läser bok i hostelköket och hon är den enda som inte rör sig ryckigt. Som inte slänger upp dörren och kastar konserver och dyra bananer på köksbänken. Den enda som går med hela foten i en takt som inte är min.

Uppväxt i Indien, trettio år in the US och nu tillbaka i hemlandet. Arkitekt. 69 år. Pensionerad men volontärjobbar som terapeut på en cancerklinik. Pratar mest med föräldrarna till cancersjuka barn. Eller, förbereder, ändrar hon sig till. Förbereder dom på att mista barn.

— At first it was hard but not now, not any longer.

Så börjar hon hosta. Hostar igen. Pratar ett ord och jag hämtar vatten i mitt glas och hon dricker, säger you’re too kind och fortsätter en historia om en guru som såg hennes aura och visste vad hon jobbade med.

— You know, I’ve been four times in this kitchen and haven’t talked to anyone and now Im talking to you. You see, we have a connection. Why do we have this connection? Why were you getting me that glas of water? It would have been much easier if I did it myself.

Och sen säger hon, mitt i en mening och kanske inlindat i en historia om henne själv, att hon ser om jag inte lyssnar. Och hon säger det precis när jag funderar på fönsterljuset utanför och hur fint det skulle vara om hon skrattade precis där.

Och jag ler och sen släpper jag det. Bilderna i huvudet, planerna för kvällen, frilansjobben som väntar. Börjar lyssna-lyssna istället.

— But okey, whats your name, säger hon innan vi skiljs åt.
— Jessica.
— Do you know why I wont forget your name?
— No.
— It’s my daughters. You see, connection. 

Anteckning från Island III

Rutur_1_web

Hi! I’m a photographer. Can I take a picture of you without your shirt on?
— Eh … okay, 
säger Rútur.

Vi är på en språkskola och han sitter på en snurrstol framför ett skrivbord med en halvcirkel av alla anställda runt om. Har precis pekat på sin överarm och sagt

— Fjórar klukkustundir …

På sin underarm.

— Sex klukkustundir…

Och människorna har sagt ord jag inte förstår men förstår ändå. De suckar och drar efter andan när ännu en tatuering visas upp. En till på vaden, en under foten. Och den på magen måste tagit jätte lång tid.

Rútur drar av sig tshirten när vi går in i rummet bredvid. Snurrar ett varv.

 

Anteckning från Island II

skogen_1

Äter frukost med en rödhårig tjej. Alla jag träffar är från Kanada, hon också. Jennifer ska åka på kajaktur – de hämtar upp henne om tio – vad ska jag göra?

Alla har friluftskläder och stora kängor mitt inne i stan och jag bokar fort en horseback riding och grottäventyr. Det är väl det man gör. Galna grejer ute i naturen som man sen kan berätta om på hostelet. Går en promenad och en tjej från äventyrscentret ringer och dubbelkollar och säger

— För två personer?
— Nej, en! På fredag. 

Och sen går jag en promenad och hittar en skog. Det står en kvinna där. Hon går lite. Stannar. Går. Stannar. Skogen är jätteliten. Det är ingen skog bara massor av krokiga träd.

Jag tar bilder på en gren och jag fattar att hon tror att jag inte fattar och bara är en av alla som har kamera hängandes på sidan och regntäta material på kroppen.

Men när jag går upp i den skogen så händer något. Som att en av alla låsta lådor inne i känsloregistret öppnas och jag står bara där. I skogen. Kvinnan har gått. Står bara där och håller lite i ett träd och andas och suckar och känner och tänker att det är därför jag är här. Inte för att utforska grottor på en hästrygg eller dyka i isvatten.

För att låsa upp lådor.

Anteckning från Island I

Jessica_Island_web

På bussen från flyget hamnar jag bredvid tant. Glasögon ut på nästippen, från Kanada men redan klädd i isländska ylletröjor och vindbitna kinder.

”…and we have free wifi on the bus!” avslutar chauffören och hon utbrister

Gaaah! I thought I went to ISLAND to get AWAY from it all!

Och jag börjar gapskratta och sen är vi vänner.

Berättar att det är första gången jag reser ensam och nej-jag-är-inte-nervös och ja-det-ska-bli-roligt och reser du mycket? Hon drar en brunfläckig hand upp till hårfästet och säger

— Joo, i år har jag seglat i Karibien, hyrt ett hus i Italien med mina döttrar och nu ska vi vara tio dagar här på Island. Hittills har jag bokat in att vi ska flyga helikopter, hyra en fyrhjulsdriven bil och bada i varmvattenkällor. 

Flyttar glasögonen längre upp på näsroten.

— Men förra året, eller var det året innan det? var vi i Nya Zealand och Skottland …och en vecka i Paris.

Och så berättar hon nästan ingenting om jobbet inom ’computer science’ men att allt började när hon gick i pension. Och då stannar bussen. Hon packar ihop sina väskor och jag säger have a nice trip och hon stannar i steget och säger utan att vända sig om

— But speaking of New Zealand … you should really go there.