Tag Archives: Författarporträtt

”Ni satte stängsel runt skogarna. Ni satte galler över bergen eller sprängde er igenom med maskiner. Krossade dem till grus, skar, högg, borrade, gjorde vägar, golv, hus, handfat, smycken, juveler, statyer, gravar. – Ursäkta mig, säger jag och reser mig upp. Jag mår inte bra.”

Det_vita_blacket_1

AK_pressbilder_blogg

Jag visste inte att hon hette Anna-Karin när jag fick smset. Jag kände det som att jag visste allt annat.

Jag hade läst hennes texter i så många år, på bloggen som sedan försvann. På instagram och en snabbis på twitter. På något sätt hittade hon mig alltid och jag hittade henne. Det känns alltid fånigt att prata om saker som händer på internet som något som berör. Det är som att det är mer okej att känna starkt när man upplever något i verkligheten trots att båda situationerna sker i mig.

Men det var viktigt med hennes texter, som att jag väckte delar i mig när jag läste. Som om varje ord låg exakt där dom skulle ligga och det tänkte jag också när jag fick word dokumentet  till min mail. Dokumentet som nu är Det vita bläcket och ligger högst upp i min bokhög. Med min bild som omslag och författarporträtt.

Här nedanför är några av skissbilderna vi jobbade fram för att hitta rätt uttryck och rätt stadsvy av Göteborg. Det var ett så sjukt roligt sätt att fota på. Skicka bilder, få feedback och fortsätta i rätt riktning. Och särskilt med en författare vars texter jag läst och fått en känsla av under såpass lång tid. Om ni kommer över Det vita bläcket, läs den. Sug in allt.

 

Här går den att beställa.

Här går det att läsa ett utdrag.

 

Det_vita_blacket_2

omslag_skiss_blogg_3

omslag_skiss_blogg_2

omslag_skiss_blogg_1

 

Anna Charlotta Gunnarsson: Nominerad till augustpriset!

ACG_1_web

ACG_2_webPressbilder på Anna Charlotta Gunnarsson för bokförlaget Atlas.

Låren kliade av gräset. Solen var påväg ned men det var den försommardagen i Karlstad jag sträckläste Anna Charlottas bok. Popmusik rimmar på Politik är nu nominerad till augustpriset i Årets svenska fackboks kategori.

När vi sågs tejpade jag upp ett lakan på en dyr tapet och var nära på att välta en moppe i en hall. Tapeten stannade kvar på väggen, moppen blev flyttad och vi fick bra bilder.

Jag älskar hennes helt självklara attityd. Vilken queen. Närvarande och inborrande blick.

På baksidan av boken står det ”I 37 korta kapitel berättar Anna Charlotta Gunnarson både lätt och lättsamt varför popmusik är en pålitlig barometer över det politiska klimatet – och det kan lika gärna handla om Ebba Gröns ”Die Mauer” som aktivism inom Eurovision song contest.”

Bokomslag

ACG_3_web

”Martina! Martina! säger jag och vet hur hon ser ut fastän hon inte har en en aning om mig.”

Martina_Montelius_web_1

Martina_Montelius_web_2

Martina_Montelius_web_3Martina Montelius är författare, dramatiker och regissör. Vi träffades för att ta nya pressbilder för Atlas förlag.

När vi ses är det vår och faktiskt sommar och korsar precis Götgatan när hon går förbi framför näsan.

Martina! Martina! säger jag och vet hur hon ser ut fastän hon inte har en en aning om mig. Men hon säger ojoj hejhej och berättar sen historia om hund som snodde hamburgare precis när någon skulle ta ett bett. Hon tänker på så samma och ändå annat sätt än jag och det utvidgar mig. Gör mig så inspirerad.

Har hittat ett fantastiskt ställe som har jättemånga miljöer inom en jätteliten radie och det gör mig lycklig mitt i en stressfylld dag. Martina förstår precis. När vi går runt ett hörn säger hon

— Men det här är ju helt magiskt!

och vi hittar ljusstrimmor och klätterväxtväggar och betong och sen är vi klara. Hon ska hem och vara sommarmorsa och laga pannkakor till sina barn och jag tar tunnelbanan till Arenagruppen.

”Det mentala hörnet är ett ställe bara fyllt av rädsla, prestationsångest och skam som studsar från vägg till vägg.”

Cilla_web_WCilla Jackert är manusförfattare till bland annat den gamla ungdomsserien S.P.U.N.G. Nu släpps boken ’S.P.U.N.G – tio år senare’ på bokförlaget Atlas. Det här är förlagets pressbilder.

Det första jag tänker är att det kommer bli svårt. Cilla vet vad hon vill och inte och jag vet att jag vill göra Cilla till lags. Det är farligt. Slår det mig, när vi flyttat den första fåtöljen till rätt ljus och jag låst in mig i ett mentalt hörn. Det är inte mitt jobb att vara till lags, det är mitt jobb att göra fina bilder på Cilla Jackert. Det är också mitt ansvar, enligt mig, att ta bilder där hon ser målmedveten, stolt och bra ut. För det är så jag uppfattar henne. Det mentala hörnet är ett ställe bara fyllt av rädsla, prestationsångest och skam som studsar från vägg till vägg. Rädsla som kletar av sig på all kreativitet.

Här vill jag ju inte vara, tänker jag. Och går.

Upp för en isig backe med Cilla istället. Och så blev allt så sjukt trevligt. Backen är hal av alla pulkor och skorna hade klack men vad gör det när man kan halka runt och skratta. Skämta om den ökända författarhanden i ansiktet och prata om ett annat liv. Om böckerna hon skriver som utspelar sig på samma plats som vi går. Sen glömmer jag linslocket vid den där fåtöljen vi flyttade. Får den på posten några dagar senare.
Cilla_2_web_W