Tag Archives: Chefstidningen

Agnes Wold vet hur man har roligt, vilket kan verka som en självklarhet. Det är det inte.

Agnes_Wold_kollage_Chefstidningen_2_webProfessorn Agnes Wold hade ett uppmärksammat sommarprat om myter kring kvinnor i augusti. Fotad för Chefstidningen.

Dagarna innan skickar vi sms. Bestämmer plats. Tid för upphämtning och gatuhörn. Jag skriver att bilderna ska illustrera att hon spräcker myter på olika sätt, kanske med en ballong och en nål. Kanske genom att blåsa mjöl på mitt sovrumsgolv och gapskratta, ska det visa sig.

”Visst. Vilken färg på klänningen ska jag ha?”

”Nån som säger don’t mess with me – men som inte är svart eller vitt.”

”Äger inte svarta kläder och hatar vitt!” skriver Agnes och jag svarar att vi kommer komma väldigt bra överens. Vänlig hälsning från turkosa jackan med lila skor.

Men det är inte bara det. Hon har hakan högt. Bröstet fyllt. Kliver raskt in med klackarna i min lilla Opel och slänger gärna en jäkla massa papper om och om igen. Hon vet hur man har roligt, vilket kan verka som en självklarhet. Det är det inte. Att veta att man får leka och ha kul – i alla lägen i livet – är en upptäckt inte många har gjort. Bra Agnes.

Agnes_Wold_Chefstidningen_innahallssidan_web

Agnes_Wold_ts

Alice Bah Kuhnke: ”Man använder sin egen mall för verkligheten. Den här generationen kommer forma ett eget samhälle …”

Alice_B_K_2_web

ALice_B_K_tvaAlice Bah Kuhnke som då var generaldirektör för Myndigheten för ungdoms och civilsamhällesfrågor.

Får ett sms av mamma.

Alice Bah. Kulturminister!

Yes, tänker jag.

Minns dagen i juni när vi sågs. Jag och Eva på Chefstidningen fångade upp henne för att prata ungt ledarskap men fick så mycket mer än så. Alice får rum att vibrera. Ser mig i ögonen. Skrattar högt och rör vid Eva så fort hon avslutat en mening.

Några av mina favoritcitat från artikeln är:

Man använder sin egen mall för verkligheten. Den här generationen kommer forma ett eget samhälle där man mycket bättre kan kombinera att arbetsliv och familjeliv, och inte behöva offra det ena för det andra. Det är inte värt att kompromissa med ett gott liv. Trygghet är viktigt och ett bra boende.

Min mamma sa alltid att ”det finns många bra saker med dig Alice, och en av de bästa är att du är svart”. Och det har jag alltid burit med mig. Man kan hitta andra svaga sidor hos mig, men min hudfärg har aldrig varit en av dem.

Du är väldigt politisk – när blir du politiker?

– När jag kommer ut menar du? Jag har nog blivit uppvaktad från alla politiska partier. Ibland kan jag lockas eftersom det kan vara svårt att vara tjänsteman och inte få uttrycka sina politiska åsikter. Men så ser jag vänner som är politiker och jag ser hur mycket kompromissande och tålamod som krävs, och det är nog inget för mig.” 

”Om du skulle ge ett råd till unga, nya ledare vad skulle det vara?

Att lyssna mer än man pratar. Ta kritik och se det som ett sätt att utvecklas. Hitta äldre ledare som kan vara mentor att bolla med. De behöver inte vara i samma bransch, ledarskapet ser likadant ut var du än är. Lyssna på råden.

Läs hela intervjun här.

Alice_B_K_uppslag

 

 

”Öppnade genast dörren och gick ut i trapphuset. Det här stämde inte, jag ska fan in på den där skolan. Vart är mitt jävla brev? Ge mig brevet.”

Maria_Kabatanya_web

Shilana_tva_webEtt urval från de sista veckorna på Arenagruppen. Plåtat för Chefstidningen, Akademikern, Om Världen och bokförlaget Atlas. 

 Jag vet att jag fick gå hem tidigare från jobbet för att antagningsbrevet skulle komma. Jag vet att det inte kom. Att räkningar trillade ned på mina fötter och jag bara stirrade på en massa vita kuvert.

Och så kom brevbärarn ned från våningen över och det var på riktigt motljus och hon var blond och snygg och höll ett skitstort tungt brev och sa

— Den här är nog till dig, jag fick inte in det genom brevinkastet.

—————————————————————————————————————————————————————————

Mitt på tågsätet fanns två tydliga skoavtryck. Dom va ju inte här nyss, tänkte jag. Men insåg att kameraryggan låg uppslängd på hatthyllan och att avtrycken var i samma form som de nya vansen på mina fötter.

Hjärnan i dess mosigaste form.

Blombuketten i plastpåse. Atlas böcker i papperskasse. Fotoboken jag fått. Rekvisitan jag alltid släpat dit. Nu var det slut. Nu har tre år gått och jag sitter på ett tåg till en bil fylld med alla grejer. Nu finns ingen skola att luta sig mot, inget CSN att förlita sig på. Bara en kamerarygga uppslängd på en hatthylla och ett sommarvikariat på nio veckor.

Stirrar rakt ned i gången. På alla säten.
Fy fan, äntligen.

bra_daligt_1_web

Alice_B_K_tva_web

Mikael_Tornwall_1_web

 

”Paniken när han insåg att det bara var tre år kvar. Paniken när han insåg att han faktiskt inte ville jobba som officer hos flygvapnet. Dagen efter sa han upp sig.”

Lasse_Berg_1_webLasse Berg blev intervjuad för Chefstidningens sommar nummer. 

Det man inte upplevt när man är tjugofem, kommer man aldrig få va med om, hörde Lasse nån säga på radio. Paniken när han insåg att det bara var tre år kvar. Paniken när han insåg att han faktiskt inte ville jobba som officer hos flygvapnet.

Dagen efter sa han upp sig.
Stack ut i världen och har fortsatt med det. Skrivit så jävla många böcker, bott i fler världsdelar än jag någonsin besökt. Fått priser. Utmärkelser.

Vi sitter på samma café en timme innan vi har stämt träff. Jag ser honom le och nicka framför en man som entusiastiskt viftar med båda armarna och sätter mig i ett annat rum. Slutar vara nervös. Om man har människor som kan se så engagerade ut i ens närvaro så måste man vara trevlig. Och så har han samma namn som morfar.

— Här fotade Paul Hansen mig en gång, säger han när vi går förbi Mariatorget.

Skrattar till.

— Han gav sig aldrig!

Lasse har en bil ståendes på någon gata och vi hoppar in i den. Åker till Långholmen. Det är bra med vatten, säger jag, vatten och träd som slår ut. Vi vandrar runt lite där, i allt nygröna. Han berättar om dokumentärfilmer och varför han flyttade till Afrika.

— Jag blev kär! Hon gjorde klart för mig att om jag ville vara med henne så skulle jag vara tvungen att flytta dit. Så då gjorde jag det, säger han sådär självklart. Säger han som att han vet vad som är viktigt. Vad man ska värdera.
Och det gör han. Han vet att kärlek och möten med människor är vad som betyder någonting och han säger:

— Jessica, det var verkligen trevligt att få träffa dig såhär. Lycka till med alla dina planer.

S
läpper taget om båda händerna kring min.

— Och du är minst lika envis som Paul.

Lasse_Berg_2st_web

Lasse_Berg_3st_web

”Vi har ingen studio, vi har inget annat än min kamera och gamla presentpapper från Clas Olsson. En laserpekare på toaletten och ramar på en filt mitt i kontoret. ”

Illustration_CSN_akademikern

valdigt_anonym_person_WebÖverst en fotoillustration om CSN. Den andra är en bild som ska illustrera ett företag som scannar sina kunders ansikten när de kliver in i butiken. Allt för att kunna ge riktad reklam. Har du kort hår är du tydligen kille och vill ha en specifik produkt. Med långt är du tjej och vill ha något annat.

– Okej … artikeln handlar om sifferlösa avtal.
– Japp.
– Hur ska vi illustrera det?
– Eh …

Cajsa, redigerare för facktidningarna Chefstidningen och Akademikern, drar handen genom håret och tittar på det där stället man tittar när man egentligen ser in i sitt eget huvud. Det är alltid såhär. Vi har en intressant och komplex text, men problemet är att den ska bildsättas på ett väldigt konkret sätt. Gärna finurligt, alltid med färg, helst inte töntigt (lyckas nästan aldrig) och helst på ett nyskapande sätt.

Ibland känns det hopplöst. HUR FOTAR MAN SOCIALFÖRSÄKRINGAR skriker någon i min hjärna innan vi plockar isär det. Tar ned våra ambitioner när tiden tickar på och Cajsa säger att nu får det fan bli hur töntigt som helst. Nu kör vi på den här idén.

Det är roligt och svårt och jävligt kreativt. Vi har ingen studio, vi har inget annat än min kamera och gamla presentpapper från Clas Olsson. En laserpekare på toaletten och ramar på en filt mitt i kontoret. Utklippta papperssiffror uppklistrade på ett isärplockat glasbord. Men jag går igång på det, bristen. Att kolla åt höger och vänster och tänka: okej, det här är vad som finns, vad kan jag göra av det?

illustration_chefstidningen

Illustration_siffror_akademikern