Category Archives: Finläsning

Jag vill bara åka skateboard
men inte febern.

Och så vill jag ha körkort så jag kan få de där sommarjobben. Och så vill jag kittlas och vakna till när du pratar i sömnen och dessutom spela basket. Jag vill slå mig lite, skaffa mig skrapsår och få ur all den här längtan ur kroppen. Jag vill fotografera allt som får mig att haja till. Hela tiden. Och så vill jag på äventyr. Som jag ska fotografera.
Massor av äventyr och så vill jag ha framtid och planer. Massor av planer och helst av allt vill jag ha dig där på något sätt. Och ja, starta ett kollektiv någonstans i sommar vore underbart. Och roadtrippa med er. Och laga storkok och kanske baka bröd på morgonen fast bara en gång för vi orkar inget mer. Men så att det kan bli sagt.

– Nybakat bröd till frukost, jajjamän!

Och så kanske du kan hänga kvar lite. Få en skivabröd om du vill. Och så kanske alla här kan hänga kvar lite. Hänga kvar hos mig. Det vore trevligt. Och så kanske alla som inte hänger hos mig just nu kan sluta med det. Och börja istället.

Det vore ju en bra sommar. Ett bra liv.

Jag är lite klädd som folk från australien säkert ser ut. Utan skinhatt men med skor. Köpta i Paris med Elin men inte använda förens nu. Flera år senare.
Låtsas skinskorna är uppslängt korsade brevid dataskärmen och jag känner för att boxa på något hårt. Varför är osäkert.
Det var länge sedan jag var arg och länge sedan jag var något annat än nöjd. Som att det har vart lite överdos på glad och glad behöver fyllas på av arg för att fortsätta göra det glad gör bäst.

Som typ är att skratta väldigt högt väldigt länge och gestikulera storslaget

Skidor i backen. Svettig och intumlande in i stugan och på med bastun för gudsskull mina fötter fryser ihjäl. Hämta ölen från snön. Vi har inga handdukar, ta den där fleecefilten. Whiskey vid köksbordet och poker utan marker men spotify och Lars winnerbäck.

Hon var den vackrastee person jaghadeträffatnågonsiiiin, shit vad den där meningen sjungs perfekt. Han knullar med det svenska språket.

På med pjäxorna. Kan någon hjälpa mig få ned översta knäppet? Herregud va vackert det är. Och så kallt fast jag är varm. Åker ned, du måste svänga, inte bara V:a dig ned. Våga då. VÅGA. Kasta dig ned. Och så förstår du att det är ju såhär det går till. Det är ju så enkelt. Så självklart att det är såhär koden ska knäckas och skidorna åkas och du är varm innanför din mammas lånade jacka.

Och snön yr inte så mycket men brillorna håller fast mössan och gör dig lite coolare. Åker över hopp. Flyger i nån sekund och gör lyckliga ljud. Snö får dig att göra lyckliga ljud.

Det var något som var annorlunda med honom eller så är det bara jag som tänker att det borde vara det. Lika vacker som alltid och frågar om jag ska ha skjus till Ebba. Han ska kolla jeans först. Jag får följa med.

Jag följer med. Han testar och testar och letar efter sådär smala till sina små höfter. Jag vet att han inte kommer köpa något just nu. Det är mest för att hitta alternativ. Få tänka efter och sedan besluta sig. Kanske är det för att vi ska umgås lite, jag hoppas det. För det är skönt och trevligt och hinner aldrig bli stelt av någon insikt.
Han gör aldrig några förhastade beslut. Inte ens med jeans och det förbluffar mig alltid. Det tog lång tid innan jag förstod att det faktiskt inte var endast en image, något han önskade att han va och försökte med tills jag slutligen avslöjade honom. Jag kunde inte avslöja det. För det är så han fungerar. Än så länge vet jag fortfarande.

Jag blir alltid så förvånade när människor reagerar och beter sig annorlunda från hur jag själv skulle göra. Jag blir så paff, fortfarande blir jag så fruktansvärt paff. Och oftast är det fantastiskt att bli det. Men osäkert och lite skrämmande.

Vi åker bil. Mycket bas för den är typ lika stor som resten av bilen och svänger in vid Stenkulla.

Tills vi ses igen.