Värmen har runnit ut ur värmland och min själ har frostat fast innanför revbenen. Det är åtta minus.
Kom hem från en filminspelning som jag fotat. Strålkastare överallt. Skitstora kameror och skådespelare. De är duktiga våra filmare på skolan. Proffsiga och riktiga.
Bilderna vart bra och jag är glad. Dricker té och lossar upp isen.
Godnatt.
Googlar äventyr. För det är vad jag vill ha. Bildsök visar Nalle Puh. Är inte han väldigt försiktig, tänker jag i blommiga strumpbyxor och känner att jag har jäkligt rätt.
Lite som Johan. Äter massa honung och är snäll mot alla. Jag är glad att jag träffat Johan. Han förvånar mig varje dag genom att bara vara Johan och inte ändra på det oavsett hur mycket vi klagar på de dumma kommentarerna. Det är någon styrka i det som inte finns hos många. Jag är glad att jag träffat alla som bor här.
För en vecka sedan satt vi och åt middag i matsalen. Då Alexander plötsligt säger det. Att han är glad att vi finns och han har möjligheten att umgås med oss. Att vi är så sjukt fina.
Det är Alexander, gör det alla andra tänker. Säger det som jag istället skriver. Jag är glad att jag har någon att åka till Oslo med när hjärtat behöver det som mest. Det behövdes lite sjungande språk, öl och enorma skratt på morgonkvisten som vart mer eftermiddagsträd.
Och nu en brevkompis tradition.
Dagens tre bästa:
1. Skriva brev i biblioteket.
2. Det surrande pirret mitt i en redaktion.
3. Boxas i gymmet som påminner om en gammal vind.
Jag antar att det nu är officiellt. Allt är officiellt när internet har talat och det gjorde den sannerligen idag.
Stort brett och förjävligt tydligt. Neonskylt och blinkande julbelysning.
Jag har frivilligt slutat upp med att vara ihop.
Och det ser så jävla dumt ut i text.
Jag vet inte vad mer jag har att säga.
Det är efter basket och jag är i samma eufori som alltid. Det gick bra idag. Sådär som man säger för att man inte får yttra sig för mycket.
Det gick bra idag. Även fast bollen sulades in i ansiktet två gången. Man skulle ju lätt kunnat mista mig för vilken två meter lång svart kille som helst. Jag har ju i alla fall en del dreads även om det är fel färg på dem.
Sprang förresten in i Robin. Man skulle tro att det är tvärtom, att han inte ser mig för den meter det är ner från hans ögon till min skalp. But no. Jag springer in med näsan i hans navel och för att vara i samma lag var det inte ens en smart manöver.
Gosh. I morgon ska vi in till Karlstad för att se slutet av en rättegång vi var på förra veckan. Tuffa veckor sen Helena kom tillbaka. Like it.
Lika bra kvalité som mitt hår.
Är jag i kväll.
Det tar hårt att rannsaka.
Det är midnatt och den här dagen har jag surfat runt i flanell. Sjukt mycket flanell och mjukisbyxor och fortfarande med konstig brun nyans sedan maskeraden igår. Det var Afrika theme från journalistlinjen.
Rasta och harembyxor. Brunfärg och Bob Marley. Feelt like home eller nått.
Nu ska jag läsa, hoppas på samtal. Sen ska jag ha sovmorgon.
Att det kom en liten grabb. Hem till mig skulle han komma. Till mitt lilla rum där det är godispapper och toapapper i högar för att det är sjukdom i luften. Den skulle vara lite unken och den skulle behövas bytas ut mot den kalla där utanför.
Utanför fönstret med lera och gräs som tappat lite av det där gröna och krylla av katter. Vi skulle kunna sitta där. Flytta lite på högarna eller sitta mitt på, det spelar ingen roll. Men sitta skulle vi kunna göra. Tillsammans. Hålla lite hand kanske och tycka att det fallit på plats. Och sen skulle vi packa min väska, borsta av mattan och gå till bilen. Och sätta på musiken. Sätta på basen och sjunga väldigt högt till låtar vi tycker om och rivstarta och tar skarpa svängar som kanske inte är de klokaste men fyller oss mest.
Sedan stanna på vägen vid nån bensinstation för att det behövs lite pussar innan vi fortsätter. Det skulle jag helst av allt vilja.
Hela skolan är sjuk och jag vill inte vara sämre.
Så jag joinar.
Har feber yrat den mesta av tiden då jag egentligen skulle sova och när jag skulle vakna gjorde jag inte det. Utan sov.
Så jag staplade till duschen och vattnade min lugg och resten av mig. Gick metrarna till matsalen och åt nån mat som inte var lika god som den brukar.
Ta hand om hals och huvud. På återseende.
Jag gillar det här. Att leva. Det är fint och gör mig glad på mornarna även om jag ibland måste gå upp tidigare för att hinna duscha. Ibland kan det också vara roligt. Eller kanske inte roligt men lite trevligt där i värmen av vattenstrålarna.
Jag har ätit mackor och druckit något fruktté. Läst tidningen som handlar om sörmland för det är där jag befinner mig idag.
Värmland.
All denna fika. Förjämnan, alltid och jämt. Solen på morgonen när det lyser mellan ekarna påväg upp mot frukost. Tuffsiga morgonfrisyrer i matsalen och kaffelukten mellan trästolarna. Bussen som kör iväg innan dörrarna stängs. Bussen som nästan aldrig går. Spotify mellan tangentknapper och lågmält mumlande.
Lukten av eldat björkträ som klättrar in genom ventilationen och låtsas tillhöra en trästuga och inte en studenkorridor. Fötterna på bordet och Ciccis ekande skratt som man blir varm av. Stickade ljumna strumpor på element.
Te på kvällen och våra stora muggar uppradade i köket. Med olika tepåsar och vissa med honung. Som hämtas när det är ånga i köket från vattenkokarn. Rostmackor med flickor i köket. På stol och golv och evigt kärleksprat.
Släcka lampan bakom ryggen, krypa ihop i rutigt påslakan. Somna till låga skratt från de andra.
Jag tänker så jävla mycket på den där rödsvarta som var ny.
Som ett slag på mitt öra och hörselgångarna viker sig som ett dragspel.