Category Archives: journalistik

Svettas med mig

Skriver bara nu. Och läser. Läser och skriver och stressar sönder oss själva här  i tid till julen och passar då in bland resten av världen. Det är en tyngd och det är roligt. Det handlar om journalistik och hur den är uppbyggd och vad det betyder. Jag går igång. Diskuterar mycket och känner mig vass i hjärnan. Blir alltid så när stressen tickar in, blir plötsligt skarp, surrar tusen varv och får ont i halsen av allt prat.

Mareike får med mig på yoga. Bikram yoga i 40 gradig värme och första gången svimmar jag nästan flera gånger. Mår illa och kan knappt röra mig efteråt. Andra gången känner jag mig stark, som att det är möjligt att klara av och har energi i flera dagar. Lever mer. Känner mer. Vill bara tillbaka till det fuktiga rummet och svettas. Svettas ur allt.

Hur kan jag svika det?

Jag valde att bo på en ö. Jag väljer mycket saker, hela tiden väljer jag och även om jag ibland vill få det till att det fan inte är mitt fel så är det ju. Faktiskt. Det.
Det är svårt att ta in. Svårt som i dag att bo, jag vet inte hur många mil, men skitmånga mil med både vatten och skog ifrån Victor. Idag går jag sönder. I morgon är allt roligt igen, men just nu är det fan ett hål här. Där du ska vara.

Och när Anton svarar ”ingen” när vi frågar vad han ska söka för skola och han säger att han inte klarar av att vara ifrån sin flickvän mera. Så tänker jag fan samma. Fastän jag skiter i det. Fastän jag inte kan skita i att komma dit jag vill.
Göra det jag vill göra.

Att vara tjugoett år och veta vad man vill göra är fan sjukt och hur kan jag svika det?

För alternativet är att låta rädslorna styra

Är inne i det där flödet som bara kommer. Kommer sällan. Idéerna bara rinner ut och jag måste våga lita på mina bilder. Inte köra safe card. Det är ju 2011 som är modets år. Mod och kärlek och allt det där. Det som är viktigt.

Har fixat praktik. På de villkor en frilansare kan gå med på och Annika verkar vara uppbyggd av sprallighet och idéer, precis som jag misstänkte.

Och sen ringde Helena, vi ska ha två prostitutions föreläsningar igen. I mars blir det och jag hoppas jag kan åka. Hoppas på betald flygbiljett för annars blir det nog svårt med både skola och stålar.

Värmland verkar inte få nog av sexprat. Det gillar vi.

It makes you eager. Stay eager.

Så oerhört felplanerat. Att falla sjuk ner i sängen ännu en gång men det känns varmt när alla finns där. Frågar hur det mås och hur det är. Så omringad av varma och fina.

Använder dagen åt sömn. Länge. Och att kolla igenom ett seminarium i bildjournalistik. Paul Hansen är där.
Är helt vanlig och berättar att han ibland glömmer kameran för att han tycker det är så kul att träffa intervjupersonerna. Det är fint. Att  även Paul Hansen är som. Som jag antagligen. Tycker att saker är svårt och är så jävla intresserad.

Denise sa en gång att jag säger coolt! till allt. Det var i en irriterad ton och det var många år sen nu. Jag säger fortfarande det. För att det mesta är coolt.
Det mesta är häftigt och gör mig intresserad.

Tehran har aldrig varit längre bort.

— Om ni vill, vi tvingar er inte, så får ni gärna skriva under ett brev sen. Som vi postar.

Säger Bosse. Bosse från Amnesty med gul självlysande reflexväst inomhus. Och det hela känns smått bisarrt med fängslade journalister i Tehran som ska räddas av ett brev (som kostar 12 kronor att skicka utomlands) med min namnunderskrift på. Dessutom här, i Hemse. På Gotland.

Tehran har aldrig varit längre bort.

Prostitution i Värmland artiklar fast i radio

Var med i radio i dag.
Lokalradio i Värmland och pratade om prostitutions artiklarna jag och Per skrev i december förra året.

(Vi lade ut fejkade annonser och kollade efterfrågan i Värmland på köp av sexuella tjänster. Det var helt sjukt vilken chock vi fick när vi insåg hur många personer som hörde av sig.  Läs om hur många svar vi fick och vad sjutton vi gjorde i det här gamla blogginlägget.)

Anledningen till att jag var nervös i radio berodde på tisdagsplanerna. Jag och Helena ska hålla i en föreläsning i hela 45 minuter om just prostitutionen i Värmland. Vi ska vara ett lokalt exempel och förhoppningsvis få några själar att tänka ”jävlar, prostitution är inte malmskillnads gatan och avlägset, det är stort och det är nära mig”.

Vem som helst får dyka upp. Så, ifall vägarna leder till Karlstad och Stadshotellet på tisdag, kom för sjutton. Det är vi och ännu fler föreläsare.

Det är galet hur länge den här grejen håller i sig. Och sjukt roligt.

Jag har skrivit om det tusen gånger känns det som. Bland annat här, när vi gjorde en liknande men mindre grej på en kvinnofrukost.

Gotland och tretton timmars resan

Gotland är fruktansvärt fint. Skolan är fruktansvärt bra och i morgon ska jag vara på resande fot tretton timmar i sträck. Färja, tåg och buss. För att bli hämtad av en pojkvän kvart i tre på natten i Karlstad. Och sen kliva upp och ta itu med etta-bilds problemet vi har på bosnien tidningen.

Det kommer bli galet. Och det kommer bli till att sätta på journalisthjärnan för att palla.

I morgon ska jag intervjuas. Lite nervigt.

Godnatt.

Åtta timmar till folkmord

per

Jag, Bosse, Alex och Per stack till Srebrenica. Med åtta timmars bussfärd i ryggen ikväll känner jag att en längre text är åt skogen för ambitiöst. I Srebrenica skedde ett folkmord och vi var där och kollade på minnesplatsen och pratade loss. Det var en ganska öde stad. Som ju är förståeligt ifall plötsligt 8000 pojkar och män dör under ett par dagar.

Hemskt.

Dokumenterade bosnien kriget

Segerberg

Lars Hedelin kommer förbi ibland när han inte är bildredaktör på aftonbladet eller är utomlands. Han gör det för att vara vår fotolärare. Idag var han inte det.

Han var här för att berätta om när han var pressfotograf för armén under Bosnien kriget. Visade bildspel och svor ofta. Precis som alltid. En pojke med bortsprängt ansikte. En hel by som äter från en soptipp och dör av det. Hur svenska soldater fick plocka ihop kvarlevorna av barn som sprungit på minor, eller lekt med minor, eller gungat och precis satt ned foten där man skjuter på för att ta fart. Och BAM. Så smällde det.

Mycket betyder när han berättar. För honom. Det är mycket minnen vi inte kan förstå och mycket upplevelser vi aldrig kan se framför oss.

Men han säger saker som ”då kunde dom skita i näven och dra åt helvete”. Häftig är vad han är och jag är fruktansvärt förtjust. Det är nånting med buffliga men starka människor som gör att jag instinktivt tycker om dem. Och det här med krig och att dokumentera. Det är fascinerande. Han berättade om hur de verkligen kände att de kunde göra skillnad där nere som fredsbevarande styrkor. Att det var konkret.

Ifall vi befinner oss i den här staden idag så dör ingen, kanske gör de det i morgon men just nu så gör de inte det, menade han.

Och det var sant. Konkret och självklart. Inget jävla tjafs.