Mina porträtt foton på Jonna Eneroth Säll.
Hela huvudet är så fullt av text att jag måste texta ut lite av det här. Idag har vi tillbringat dagen, när vi inte fikat eller ätit, med att skriva våra personporträtt. Jonna, som jag skrev om, fick läsa den och tyckte jag hade schysst flyt. Det är lite konstigt att skriva om en någons liv sådär i detalj, hur man uppfattar personen och tolkar deras kroppsspråk. Men det gick bra, det är sånt vi får lära oss. Att kunna ta kritik. Johan och Jonna kollade igenom texten och gjorde lite markeringar och förslag på vad jag kan ändra. I morgon ska vi såga.
Tja.
Jag sitter och saknar i datasalen. Det är mitt enda verktyg ut till internätet. Solen lyser in genom åttiotalsgardinerna och jag försöker hitta hemsidorna och bloggarna som jag har som bokmärken på min egen laptop.
Det är inte alltid jag kommer ihåg namn.
Min första helg i Värmland har passerat. Vi, alltså Johan, jag och Arvid, har vart de enda som inte åkt hem och har därför umgåtts nästan konstant. Det har vart en fin helg. Vi har lagat mat tillsammans nere i mitt och johans hus, spelat biljard och kollat film. Skrattat jävligt mycket. Frågat väldigt mycket. Till exempel vet jag att Arvids syster är försörjande skådespelare. Att Johan bott i Danmark och finland sen han var tio. Och därför inte vet om typiska svenska saker, såsom vem Fredrik och Filip är (Ja, de ingår i samma kategori som falukorv och Midsommar) eller hur det svenska skolsystemet funkar.
Det är väldigt mysigt att planera saker tillsammans. Typ vilken film vi ska se ikväll eller om vi verkligen ska äta köttbullar och makaroner för tredje gången i rad (Vi enades om att Ja, det ska vi).
Det är riktigt bra. Det här passar mig. Passar så bra.
Men jag saknar dig. Jävligt djupt.
Galet hur mycket information min hjärna kan rymma på så kort tid. Hittils har vi fått två uppgifter, ett referat av en temadag och ett personporträtt med ett antal olika foton till. Vi gjorde själva intervjuerna igår när vi var i Fyrbo på ett vandrarhem. Vi paddla kanoter, spelade kubb och boul och sånt friluftsaktigt man av någon anledning måste hålla på med för att lära känna varandra.
Och jag gillar det. Av någon anledning har det blivit väldigt mycket sport sen jag kom hit. I onsdags så vann journalistlaget i volleyboll turnering (Även mot lärarna som skröt att de aldrig förlorat på 7 år).
Klassen är grym, lärarna brinner och rummet är toppen. Det enda som fattas är läppsyl.
Det är stora kartonger i mitt rum och utanför och framför dörren och uppepå. Det är kläder som är ihopvikta inte alldeles för noggrant men såpass mycket att det känns bra och det är kläder som smeker golvet och sänggaveln inte alldeles för elegant. Väggarna och golvet är i uppror och undrar vad som händer, vad är det som sker med sakerna som tillhör oss?
Varför förflyttas de till nya väggar och golv som är så mycket mindre och går i brunt?
Sängen är inte bäddad men det är den ju aldrig fast fint ser det ut med alla färger, men saker ska det ju inte ligga på den varför ligger det då.
Där ska bara kroppar ligga.
Hur ska ni nu få plats.
Kopierar allt som betyder något till min nya externa som ska läggas i en garderob i Karlstad. En garderob av safety. Backups kan lugna en minnessamlare.
Jag samlar på tidningar tror jag. När vi backpackade i Europa kom jag främst hem med en rygga fylld med illustrations böcker, lappar, äckliga kläder, fullt minneskort och TIDNINGAR i all dess former. När vi for till New York letade jag jämt efter magazines.
Och varför i helvete charmas jag av tidningsformatet? För att jag jobbat på tidning? För att jag gillar hur de tunna bladen känns mot min hud en vacker solnedgång i juni?
Förmodligen inte, jag känner ingen erotik i samband med papper.
Lättillgängligheten kanske, att det är mycket information på lite yta. Och framförallt att tidningar från världens hörn inte bara har Elle eller Cosmopolitan att vifta med. De har tidningar för mina specifika intressen. Ungefär som Gra.Fik som jag köpte i Usa för 20 dollar som visar sådant om grafisk design som man får googla länge på. Sen är det väll småstads klimatet jag bor i just nu som inte har något utbud, jag är övertygad om att det lär finnas riktigt bra och inriktade tidningar här i Sverige också, men jag vet inget om det. Jag längtar efter en guide om småtidningar med specifika intressen i en utav de större dagstidningarna. Det skulle vara toppen.
Inatt drömde jag att David blev kidnappad och nedslagen av Peter Stormare. Jag sprang efter, av någon anledning med bestick, och kastade en gaffel mellan bröst och axel på honom. Sedan vände jag snabbt om och sprang in på toaletten och låste dörren med hjälp av matkniven. Varför jag nu inte kastade kniven i honom eller varför jag tvunget använde den till att låsa ett helt vanligt toalås med vet jag inte.
Sen kollade jag ut genom nyckelhålet och väntade på att David skulle slå ned honom. Konstigt nog eftersom det var han som var det kidnappade offret och jag som kom till hans räddning. Men slog ned honom gjorde han. För jag hörde ett ”AAyytcchh” och så låg han ned, helt orörlig när jag snabbt slog upp toadörren.
Själv vaknade jag upp med en känsla av triumf av att ha borrat ned en gaffel i kändisaxel. Att jag sen blev mes är en annan grej.
Men, där fick du Peter.