Tag Archives: Flytta

FLYTTA III

Flytta_SV

 

Vi flyttar ihop.

Bär och städar och planerar. Åker till Ikea, det är söndag med dåligt väder och bara familjer med hungriga barn, vi har det ändå trevligt. Alltså, har det faktiskt trevligt. Är överens om nästan allt och särskilt en enkel hög hylla i metall som kostar 99:-.

”Jag tänker mycket växter i den” säger han. Copy pastar mina tankar ut ur hans mun

Det är ofta så. Vi stämmer överens om vägen vi ska och de flesta detaljer men ibland slår det mig hur lite jag känner till om den här personen som jag nu inte bara delar en stor samhörighet och kärlek med, utan även en liten lägenhet vid Telefonplan. Kommer det påbörjas en kvävning? När börjar vi begränsa varandra? När startar tävlingen om luft och plats och underliggande pikar? Kommer vi sluta lyfta varandra?

Vi kör runt en sen kväll i industriområden och letar lastpallar i rätt storlek och tjocklek. Vi ska bygga en sängstomme med förvaring under sängen och kanske en soffa på balkongen.

– PALL
– nej för liten
-PALLAR! Massor!  Men dom är för tunna. Fan.
-PA… nä dom var inlåsta.

 

Låter det i bilen på uppdrag. Vi gör mycket saker för att binda samman oss nu. Umgås intensivt. Pratar jämt. Åker iväg på små resor. Jag antar att det är naturligt och jag ser det som en fin sak. Det är nog därför folk kan skaffa barn så fort. För att få det dom tror är det starkaste bandet direkt. Jag tror inte det funkar så. Vi ska ha vilda döttrar i en skejtpark men inte nu.

Nu ska vi ha eurolastpallar. Det är 120 cm långa och än så länge tycker vi att det är en utmärkt bredd att sova två personer på. Det är praktiskt att vara korta tillsammans. Om han bryter benet igen kan jag bära honom till bilen. Eller sjukhuset.

februari: flytta II

Flytta

 

Vi får ta vad vi vill i lägenheten hos en kvinna jag aldrig träffat. Vi behöver köksgrejer, tänker vi, men det är inte sant. Vi kan ha mer köksgrejer. Vi kan ha ett decilitermått i metall som är gulligt istället för ett i plast som sitter på en ring. Så då tar vi det. Och en kapsylöppnare istället för snusdosor när vi får besök. Den ligger i bilen när min bror hälsar på. Vi öppnar ölen med en gaffel.

Hon har två eller mer av allting hon äger, säger dom. Det stämmer. Hon har backups. Jag tänker att hon är förberedd på någonting och vill vara säker på att det som ska finnas finns.

När vi hittar ännu en limeskals skrapare så skrattar vi alla fyra. Till och med där! Limeskals skrapare! Vi tar med den hem. Jag hoppas vi använder den en gång minst. Jag hoppas att vi någon gång använder den.

Alla förutom jag har minnen till olika saker i den här lägenheten. Hörnsoffan som varit med så länge. Nichlas sitter i den på ett kort jag får se. Han hade kritvitt hår och små korta ben.

Bakom en gardin står en kämpande växt. Jag frågar om jag kan ta den med mig. Det får jag för den står på fönsterbrädet när hon hälsar på i våran lägenhet. Vi tar i hand och jag hjälper henne med jackan som är svår att få av i rullstol. Det är en vecka sedan jag övervägde vad som var snyggt i hennes kök.

Skålen där vi serverar salladen är hennes. Jag ser att hon ser och hajar till. Hon säger att det är bra att sakerna används men att det är konstigt. Hon börjar gråta men kan inte hjälpa det. Det är ett helt liv.

Tre timmar senare står vi i korridoren och något lossnar, hon ska precis rulla bort till färdtjänsten ute vid porten och hon börjar prata mer än på hela kvällen. Det är tre månader sedan hon flyttade. Hon saknar sin man så förfärligt. Hon blev så glad när hon kunde ge bort äggkoppar till några som har ett hus utomlands. Det finns inga äggkoppar i Spanien. Man får vara glad över åren som man fick, säger hon och lägger händerna på väskan i famnen.

Den kämpande växten har kvällssol.

Att flytta till en ny stuga

KoloninKolonistugan har inga lampor men det är inte ens mörkt vid midnatt.

Morgonen efter att planet landat tar jag lillbilen till kolonilotten. Farmor och min faster är där. Ivar också. De visar nycklar och toaletter och hur man kissar i hink och om jag är rädd för åskan får jag komma hem till dom, säger farmor.
— Jag är inte rädd, säger jag och farmor skrattar.

Området är som en miniatyrby och alla husen har olika färger. Mitt är blått och vitt. Har en grind man måste lyfta upp för att stänga och rabarber i hörnet. Det finns ingen el men gasolspisen fungerar hur enkelt som helst.

Jag andas lätt här. Springer ned till klipporna efter jobbet och badar bort färgflisor. Det är ett nytt ställe igen. Alla saker flyttade igen.

Ett nytt hem

Några kilometer från skolan är den lilla trästugan med två våningar. Här ska jag göra det sista urvalet på Maja & Martina projektet.

Vi flyttar in i stugan. Den är överfylld av allt och nu också oss. När jag och Mareike dök upp natten till tisdag var sängen bäddad och kaminen varm. Den här veckan bor även en tjej som heter Jenny här, till helgen kanske Stella dyker upp.  Stugan har visat sig vara en slags samlingsplast och återvändningspunkt i mångas liv. Det är fint. Man vet inte vem grejer som är vems, eller om det är okej att låna. Man bara gör det.

Snart är det flytt

peachflavour 036Det är stora kartonger i mitt rum och utanför och framför dörren och uppepå. Det är kläder som är ihopvikta inte alldeles för noggrant men såpass mycket att det känns bra och det är kläder som smeker golvet och sänggaveln inte alldeles för elegant. Väggarna och golvet är i uppror och undrar vad som händer, vad är det som sker med sakerna som tillhör oss?

Varför förflyttas de till nya väggar och golv som är så mycket mindre och går i brunt?
Sängen är inte bäddad men det är den ju aldrig fast fint ser det ut med alla färger, men saker ska det ju inte ligga på den varför ligger det då.

Där ska bara kroppar ligga.

Hur ska ni nu få plats.