Efter jobbet satt jag i ett växthus och åt lunch. Läste en bok, fick solljus i mig, hämtade fläderthé. Tittade på mammagäng med barnvagnar som pratade om politiska konflikter och konst.

Skulle man tycka va roligt att tro. Men de pratade om andra saker. Sånt som hör barn och vagnar till. Och att det är jobbigt att de fick så många likadana sparkdräkter fastsomturvariolikastorlekar.

En mamma satt och såg harmonisk ut och tittade på mig. Folk brukar inte se ut så i vanliga fall. Det var mysigt. Jag kände mig mysig.

Sen gick jag vidare för att lära mig om linser. För mitt ena öga vill inte fungera när det ena är bra och det andra är dåligt. Så jag har bara ett öga, kan man säga, och logiskt nog ska jag bara ha en lins.

You can call me Leila.

Det är lite som en ny värld, det här med att ha en grej i ögat, optikern sa att jag skulle träna på att ta på min egen ögonglob för att förbereda mig lite inför när jag får dem. Hon tittade på mig så intensivt att jag slängde ut mig ett

va läskigt!

för att göra henne lite nöjd. Hon nickade och sa att det var det, men att det skulle vara ett stort steg bara det.

Så tydligen är det ett stort steg jag ska ta när jag petar mig i ögat. Det känns inte så stort. Det känns som att jag har tagit större steg.

Men jag kanske har fel.

Det kanske är överväldigande.

Elin diskar i sin lägenhet som har börjat lukta som elin. Det är bra.

I början kändes det ju såklart inte som att hon bodde här, men det gör det nu. För alla hennes små ljus har brunnit och hennes parfym sitter i allt med tyg.  Och det är lite fett fläckar på spegeln som hon sminkar och tittar i.

Det snöar och jag åker skateboard idag.

Det är något som bytits ut i mina lungor, man brukar säga luften men det stämmer inte idag. Det har renats och blivit tvagat av det där som ens hår ser ut som ibland.

Svinto.

Brukar bli så när jag glidit på hjul på storgatans stenar med solen i ansiktet och förhoppningsvis ingen barnvagn framför mig. Då tvagas det för fullt. Tvag tvag. Risp risp. Och det blir större plats i blodkärlen och hela jag växer och blir åtminstonde 1,61 utan skor.

Sen hamnar det ketchup i min mobil men det var brevid den röda knappen så det gör inget.

Jag förstår inte hur Michael blivit så klok.

Det är mycket med min största lillebror jag inte förstår, mest för att jag alltid vart iväg och gjort annat. Vart påväg till fest, varit iväg till förälskelse, varit iväg på jobbuppdrag. Dansat och stupat ned i mitt eget huvud. På mitt egna rum med driften av att prestera estetik för att må bra.

Jag har missat honom. Han var min bästa kompis tills han inte var det. Tills han slutade. Ingen ville sluta. Det vore ju bara en fånig företeelse att överge vår tvåsamhet. Men förändring kom och gjorde just det.

Och förändring förändrar sig inte, common knowledge. Den tänker fortsätta med sin vana, hur förlegat det än må vara att inte uppdatera den nyaste programvaran.

Tre år mindre, tre bambie huvuden längre och förtok för rödhårig för att flickhjärtan ska bevaras intakta så mycket länge till.

All denna vishet och problemlösning han ger mig. Tillhands i rummet brevid.

Det har vart solsken på kullerstenar och jag har tänkt att Bea måste tusan få tid för mig och trä med hjul. Om solen är framme och asfalten är torr och dammig och utan grus och sådär fin som får mig att stå och skrapa med skon utanför huset. Mumla vackra ord och ta huvudet fram och tillbaka medan grannarna sneglar ut när de diskar.

För våra grannar diskar jämt. Jag förde en kampanj när vi flyttade in för 1,5 år sen att vi skulle föra dokumentation över allt smutsborttagande. Jag tyckte det skulle vara vettigt. Riktigt på vilket vis vet jag inte men att åtminstone skaffa någon slags statistik på fenomenet var anledning nog.

Och dessutom, varje gång jag tror sonen står och spanar in mig i köket så visar det sig att det är mamman med lika kort frisyr men aningens mer bröst som kikar på mig mellan allt YES lödder som borde fylla deras hus vid det här laget.

Jag undrar vad för statistik de för på oss. Typ hur många barn som egentligen bor i det här huset kanske. Eller om vi äger alla bilar som byts ut på vår parkeringsplats. Eller när pappa egentligen sover eftersom han är på jobbet på dagen och på natten. Eller varför tjejen står och pratar med asfalten, egentligen.

MEN DOM DISKAR.

Ebbas inköpta kravmärks öl och smultron vin.

Nu har vi rakat Johannas hår med bärs i kroppen.

Klockan är sådär mycket att ens röst börjar förändras. Som om man druckit whiskey och rökt en cigarr som innehåller frätande syra.

I femtio år.

Bröderna låg och krälade på golvet utanför mitt rum innan de gav upp. Storebror stack hem till sig efter att han låtit lillebror klättrat av sig på honom och konstaterat att han är tolv år nästa veckan. Ett antal gånger.

Jag har suttit här, fixat med hemsidan och insett att jag har gjort mer illustrationer för Sörmlands Nyheter än vad jag trodde. De behöver en egen kategori annars blir det alldeles för mycket på avdelningen ”Projekt” som jag lagt allt i nu.

Jag är förresten lite imponerad av mitt lärande och skapande. Det här är så jävla roligt.

That’s why we battle, that’s why we travell.

Känslan av att grejer funkar. Det går. Du lär dig. Scuq.se är igång nu. Som jag sa att den skulle, på hostlet i barcelona. Dock osäker, dock ändrandes. Men levande.