Sandra och Johanna frågade om det var alkoholfredag. Ebba ska vara med sin kärlek på landet.
Jag var tvungen att sätta på mig mjukisbyxor, dra över flanell täcket och inta fruktsallad med scrubs.
Ibland har jag svårt att bryta mig ut ur jobbtänket när det har vart mycket på en gång. Jag stänger ute och blir en såndär ”kanske”-sms svarare. Men det är så jag måste reagera för att kunna, jag vet inte, bli som vanligt igen. Det är maffigt ibland.
Och så skönt att vara överväldigad.
Tegan and Sara var saknade så de härjar oförskämt mycket runt i mitt rum där de studsar från vägg till vägg och in i mig där jag sitter och slår med händerna åt sidorna i ett försök att visa hur bra de är. För, mig, eller dom eller bara för att jag känner och då är det bäst att uttrycka det.
Att känna är fint och dumt att förkasta. Jag tar tillfället i akt att förutspråka galenskap i sina känslor så att man faktiskt visar dem istället för den typiska idontgiveafuck attityden. Du gör ett fuck, väldigt mycket. Försökt inte dölja.
Det är bara otacksamt.
Jag ska flytta hemifrån till en annan stad om tre månader, som mest.
Det känns bra. Jag rusar framåt och inte längre på halvfart.
Det är lite stort tillochmed.
JAG HAR BLIVIT ANTAGEN PÅ EN WEBBDESIGNLINJE I KARLSKOGA!
JAG DANSAR OCH SKRATTAR!
Jag ska tydligen till Karlstad på Tisdag.
Fick jag reda på idag.
Det kom som ett brev på posten, kan man säga.
Exakt så faktiskt. Ett tunt brev med handskrivet Jessica Segerberg adress och siffror som fick mig att nervöst vänta några sekunder innan jag sakta öppnade för att se att jag är välkommen på intervju och prov.
Det kommer tydligen bli en svettig tid där borta. Med prov och förhör med lampa mot ansiktet och syna ens minsta söm.
Det ska bli roligt.
Pappa sa idag att det skulle vara citat fett coolt asså slut citat ifall jag började plugga journalistik.
Efter det uttalandet var jag böjd att hålla med, det skulle vara fett coolt. Asså.
Men det får man se. Att lära sig skriva korrekt är iallafall något som skulle vara förbannat häftigt.
Men allt beror på hur skolorna ter sig. Men strunt i det nu. Jag har jobbat sjukt mycket denna helg och är nu ledig.
Det kände jag tacksamhet för när jag cyklade in mot stan. Jag pratade med mig själv, för jag var själv, tror jag, och vinden i håret och ekrarna som snurrar. Det är förresten inte så mycket ’vind i håret’ när man har dreads, de är mest tunga och håller sig på plats. Lite sådär stela och förutsägbara.
Men jag pratade med mig själv, eller mer tänkte fast genom munnen. Och det var ju väldigt mycket mer tillfredsställande än att bara höra sin egen röst i huvudet som snurrar in sig själv.
Och nu upptäckte jag att ifall jag sådär smått headbangar som man bara gör framför datorn eller om man valt att bli hardcore som står bredbent med armarna i kors bara för att man inte vet hur man ska dansa, så börjar allt att snurra.
Det brukar vara det vanliga tecknet på en all workwork helg.
Så, ja, nu ska jag gå upp på taket.
Solbränd och barkroppad som förstärks av vita underkläder som sticker upp ur smutsiga jeans men det är smutsiga lakan så vem bryr sig.
Jag har sökt tre skolor nu.
Till. Eftersom jag inte kom in på den första.
När jag får panik försvinner mitt arsle upp ur vagnen så fort att Top Gear blir ett mesigt program som prövar symaskiner.
Nu är den dock över, paniken. Jag har återtagit mitt lugn och fått något slags perspektiv på situationen.
Fast, alltså, nej. Det har jag egentligen inte alls. Jag mest hoppas på att få plugga.
Men jag är iallafall glad. Och nöjd. Och sitter i ett knä, lite halvt, och vem blir inte glad av det. Få sina håriga ben klappade medan man skriver. Det gäller att kombinera smart.
Sådär,
jag tog igår som en sorgedag bara för att kunna bli fräsch och snygg och jävligt mycket rakad bikinilinje som folk säkert brukar säga om sitt utseende. Men igår handlade inte om det, utan om inseende.
Och det är tusen gånger värre.
För ens egen självkänslebandit hoppar runt där inne och kraschar som om han skulle riva ut köket för att få plats med de där billiga funktionella från IKEA. Och det gör ont när det sliter och drar. Lite som att bli dumpad fast nu bara inte antagen.
Men det har tydligen skett en renovering iallafall.
Blänker lite mer, luktar fränt.
Jag var nog inte riktigt med på det men jag känner mig nöjd, kanske till och med funktionell?
Jag är fruktansvärt ledsen. Och har ont i mitt bröst.
Men konstigt nog blir jag aktiv av motgångar. Kanske för att slippa tänka eller för att det är någon drivkraft jag inte visste jag hade som får mig att ta tag i saker och ting. Sådär som jag aldrig gör annars.
Fan. Helvete. Jävla helvetes framtid som inte blir som man vill.
Nu gäller det att lägga upp en strategi. Jag vart plötsligt så osäker på vad jag vill. Nu när mitt främsta val är gone.
Chrille googlar ”what to do”.
It’s a start.