Tag Archives: Karlstad
Ena stunden är det grått uppsatt hår och kostymer. Lackade naglar. Blir extra tydligt att min ena känga har trasig dragkedja och några poliser har till och med uniform. Vet inte varför. Så man förstår hur viktiga de är kanske, även om vi nu råkar ha namnbrickor.
Sedan står vi i en gammal biograf. Högstadie och gymnasiekids springer runt. Skrattar när man säger knulla.
De reagerar starkt. Frågar mycket men lyssnar. Tysta. När vi väl börjar och de är med oss hela tiden. Följer oss. Svarar på frågor. Ställer frågor, diskuterar i grupp och kollar på bilder. Slutdiskussionen får avbrytas för klockan är 15.15 och vi måste sluta fastän vi precis börjat elda upp oss, precis börjat komma någon vart.
De har mycket att säga och de behöver prata om det. Prata om sex och inställningen till det och varför sexuella relationer bedöms så olika beroende på vilket kön du har. Och de vill.
Det är det främsta, att de faktiskt vill.
Får massa händer. Får massa tack och ”man blir så chockad, man tror det inte”.
Alla reagerar likadant.
Så många män kan inte vilja köpa sex. Inte här. Där vi bor.
Man vill sätta alla i samma fack.
Snuskgubbefacket. Där alla sitter för att något är fel med dom. Där alla är konstiga och socialt missanpassade gamla män i en stuga ute i skogen som då och då hoppar fram. Våldtar lite. Köper lite fitta.
Men.
Så går inte det. Och plötsligt blir allt så jävla otryggt.
Känner mig lugn. Att allt är gjort. Nu är det bara njuta när Lovisa Ringborg kommer hit och föreläser och sen hoppa på flyg till Karlstad.
Det är så mycket att göra just nu. Stora saker. Stora projekt och hela mitt allt är inte här. Utan där.
I framtida bilder och i arbetsproverna. Idéerna och den stora VILJAN. Prestera mera och allt kan göras bättre. Var jävligt bra. Hitta en bättre vinkel. Hitta grejen. Var unik. Än så länge går det. Än så länge är allt så jävla roligt och jag är över ytan. Klarar stressen.
Hålla i föreläsning nästa vecka i Karlstad och Arvika. Projekten i Nyköping. Fotojobbet i Stockholm. Samma fotojobb även i Visby. Pappas hemsidebilder. Allt runt. Allt om bilder.
Det gäller att strukturera. Skriva ned allt. Listor och namn och tider. Sova ordentligt, prata mycket och framförallt bara gapskratta i solen med världens finaste människor.
Simma på, huvudet över.
Helena smsar att hon vill bjuda på firafika. Innan väskan rullar och ön säger hej. Fira för all uppståndelse och hon bjuder på macka och blåbärskrans med té i kanna.
Tågrälsen är fortfarande på golvet och hoppar enbent fram till bordet med dagstidningarna. Vi två på ena förstasidan. Hon är fnittrig. Lyser sådär lyckligt. Vi pratar om allt. Om hur det gått och bilden på uppslaget. Artikeln i VF som sammanfattar bra.
Fortsätter prata länge och lillgrabben är friskare nu och den större trollar fortfarande. Konstaterar att kungen gjort misstag eller bara varit människa. Artiklarna i Aftonbladet är luftiga och ger en känsla av opålitlighet. För mycket anonymt. För mycket hit och dit och kanske. Vi vet inte. Men pratar om det, läser högt och bläddrar.
Telefonen ringer ofta, som alltid i närheten av henne och det är. Så mysigt.
Så fint.
Lämnar Karlstad med ett lugn.
