Tag Archives: Arvika

Vad är en hora?

Ena stunden är det grått uppsatt hår och kostymer. Lackade naglar. Blir extra tydligt att min ena känga har trasig dragkedja och några poliser har till och med uniform. Vet inte varför. Så man förstår hur viktiga de är kanske, även om vi nu råkar ha namnbrickor.

Sedan står vi i en gammal biograf. Högstadie och gymnasiekids springer runt. Skrattar när man säger knulla.
De reagerar starkt. Frågar mycket men lyssnar. Tysta. När vi väl börjar och de är med oss hela tiden. Följer oss. Svarar på frågor. Ställer frågor, diskuterar i grupp och kollar på bilder. Slutdiskussionen får avbrytas för klockan är 15.15 och vi måste sluta fastän vi precis börjat elda upp oss, precis börjat komma någon vart.

De har mycket att säga och de behöver prata om det. Prata om sex och inställningen till det och varför sexuella relationer bedöms så olika beroende på vilket kön du har. Och de vill.
Det är det främsta, att de faktiskt vill.

Får massa händer. Får massa tack och ”man blir så chockad, man tror det inte”.
Alla reagerar likadant.

Så många män kan inte vilja köpa sex. Inte här. Där vi bor.
Man vill sätta alla i samma fack.
Snuskgubbefacket. Där alla sitter för att något är fel med dom. Där alla är konstiga och socialt missanpassade gamla män i en stuga ute i skogen som då och då hoppar fram. Våldtar lite. Köper lite fitta.

Men.

Så går inte det. Och plötsligt blir allt så jävla otryggt.

Brist på jämställdhet och respekt för mänskliga rättigheter

”Anledningen till att fler personer utnyttjas i prostitution beskrivs som en kombination av fattigdom, brist på jämställdhet och respekt för mänskliga rättigheter, låg utbildningsnivå och arbetslöshet.”
– Rapporten Prostitution, koppleri och människohandel
Lägesbild SamO Bergslagen

Brist på jämställdhet och respekt för mänskliga rättigheter. Det är där det börjar och slutar. Alltid. Det kan verka enkelt, det kan verka självklart, att det är där man ska börja.

Om en vecka är det föredrag igen och det är mycket större än tidigare. Före Beatrice Ask i dagordningen. Kan ju bli nervös för mindre än justitieminister i publiken. Det blir jag också. Riktigt jävla skitnervös. Rädd för att bli skakig i rösten och rädd för att verka dum. Så är det. Jag tror helt enkelt jag är människa. Och att Beatrice också är det. Va skönt. Skönt att vara människor tillsammans och prata viktiga saker som sexköp. Man kan göra sämre grejer när man skolkar från skolan.

Adrenalinhöga far vi nästan direkt vidare till en högstadiefriskola i Arvika. För föreläsning och diskussion och förhoppningsvis med bilder i materialet. På vilket sätt får vi se.
En nöt att knäcka och ett par smarta personer som ska samlas för att hjälpa mig spåna.

Tacksamt.

Den stora viljan

Det är så mycket att göra just nu. Stora saker. Stora projekt och hela mitt allt är inte här. Utan där.
I framtida bilder och i arbetsproverna. Idéerna och den stora VILJAN. Prestera mera och allt kan göras bättre. Var jävligt bra. Hitta en bättre vinkel. Hitta grejen. Var unik. Än så länge går det. Än så länge är allt så jävla roligt och jag är över ytan. Klarar stressen.

Hålla i föreläsning nästa vecka  i Karlstad och Arvika. Projekten i Nyköping. Fotojobbet i Stockholm. Samma fotojobb även i Visby. Pappas hemsidebilder. Allt runt. Allt om bilder.

Det gäller att strukturera. Skriva ned allt. Listor och namn och tider. Sova ordentligt, prata mycket och framförallt bara gapskratta i solen med världens finaste människor.

Simma på, huvudet över.

Knivhuggna femåringen

Det var en sådan grym lektion idag.
Helena, en utav våra huvudjournalistlärare, är tillbaka efter att ha frilansat i några månader. Rutinerna återvänder tillsammans med henne. Alla är nöjda.

Hon skulle idag berättade hur det var att bevaka Sabina-fallet i Arvika. Ni vet, den femåriga flickan som vart knivhuggen till döds av en psykpatient samma dag som Anna Lind dog. Pågrund av just Lind blev det inte en sådan riksnyhet det annars skulle ha blivit. Men hela jävla Värmland var gjord av eld.

Helena jobbade då på Arvika nyheter och va den som hade störst insyn och kontakter  inom vården. Samtidigt som hon, lustigt nog, precis avslutat en artikelserie om psykvården, så trillar det här in.

En psykiskt störd man går ut från ett sjukhus, köper en kniv på konsum och kliver in på ett dagis. Grabbar tag i närmsta unge och hugger henne.
Igen, igen och igen.  Tills hon dör.
Fem år gammal.

Att försöka skildra det objektivt. Utan egna åsikter. Utan att påverkas av en stad som målar allt som handlar om psykiatri i blod. Här ska det hämnas. Här ska det fram en jävligt bra förklaring till hur det ens kan gå till.
Det handlar om moral, det handlar om integritet och journalistiskt ansvar.

Det är inte den finaste dekorerade tårtan att käka. Det är inte ens nära en piece of cake.