Tag Archives: Biskops Arnö
Vi äter bullar i matsalen och hon har väldigt långa ben. Mörkbrunt långt hår och allt verkar vara väldigt långt när det kommer till henne. Någon slags motsats.
Till mig.
Jag gillar det. Gillar nog henne väldigt mycket och det är bra.
Bra att man har tre år på sig att äta bullar.
Kommer tillbaka till Biskopsön. Bröderna kör dit med den snabba gula och lastar av syster med väskor. Missar middagen. Gör mackor istället och tar en Filter ned till bryggan med sol. Den är gammal med Håkan Hellström på framsidan. Artikeln skriven sådär så man glömmer bort. Allt annat.
Föddes för tjugotvå år sen idag. Gillar födelsedagar. Har bara firat dom sen jag var fjorton men det är något fint med det.
Man tänker efter. Tar sig tid att sitta på bryggor. Slipper ta tåget. Gör en tårta. Får en extra kram av mamma.
Hela veckan var uttömmande. Nästan andfådd och intryckt av allt som kommer in i huvudet men inte ut. Det stannar. Stannar och står och stampar med stora fotavtryck på cellerna.
Första dagen säger hon att det är en ny tid. För evigt nytt för oss som börjat skolan på den lilla ön utanför Bålsta. Stora ord om en ny tillvaro. Det börjar kanske kännas så. Eller så vill det kanske kännas så men huvudsaken är att det känns bra och att promenaderna mot bryggan är fina. Att biblioteket är öppet dygnet runt och människorna är speciella. Varenda en.
Men främst så är det inget tjafs. Här ska jag bygga mig till fotograf och det är folk som är villiga att hjälpa till med det. Om jag bär peppen så står de där.
Stöttar upp från alla sidor.
Ska börja skola här.
Helt sinnessjukt.
Vilken fart. Allt har rasat. Rasat framåt och inte ned och inget har hunnit reflekterats över. Fort över till nästa. Nästa hållplats av biskops dagar eller värmlandsnätter eller lillebrors student. Springer gallskrikande genom tiden och hoppar hinder. Träffar människor som gör intryck. Verkligen intryck men springer iväg så fort att ingen hinner med.
Måste bromsa. Stanna vid.
Vad sjutton minns jag annars.
Dyker in i ett nytt liv. Där är det bara målarfärg i håret och tidiga mornar med sena dagar. Bygger ställning, kittar fönster och grundar fasad och allt är bara väldigt roligt. Kör bil också. Hela tiden. Snabba och stora klumpiga med släpvagn och det går bra. Tar det där kortet i sommar. Inga problem. Det händer. Beslutet är redan taget.
I morgon åker vi till Biskops.
Springer upp för trapporna. Jag kan inte göra det här annat än rummet. Bor så högt upp att jag har snetak och det är ett vitt tunt kuvert i handen och tunt är aldrig bra. Jag vet det.
Precis innan väller det upp hur viktigt det här är. Hur mycket exakt. Händerna skakar ju till och med och jag tänker på bilderna jag skickade in. Och det går inte att vänta längre för plåstret måste väll av eller vad vet jag men jag sprättar.
Sen.
Står det välkommen. Fredag. Juni. Antagningsdagar.
Och där läser jag inget mer och exploderar inombords istället.
Arbetsproverna slank ned i postlådan och där stod vi och kände oss tomma.
Gick och köpte folköl. För att fylla med något. Hamnar i soffan, jag och Ebba och hon säger att jag är en redig tjej.
Det är hon också. Skulle ned och äta salamikorv innan hon lade sig, bara en sådan grej.
Jag gillar det. Att hon är högljudd och skrattar mycket och gillar korv liksom.
Det säger något om henne. Att hon är mycket och allt. Extra allt. Hon är mitt extra allt.
Och nu har jag gjort det jag kunnat.
Sen får vi se om det går vägen.
Sista spurten för ansökningsproverna.
Datasalsnatt väntar.
Ångest i omgångar.
I morgon postar vi.