I dag är det vernissage för klassen över mig. De har gjort sina slutprojekt på temat Bakom Rubrikerna och jag har hunnit sett en del innan. Det är bra. Riktigt bra och utställningen hänger på Galleri Kontrast med start från i dag klockan 12.00.
Jag ska på vernissagen och om du är smart så även du.
Ett halvår på Gotland. Med arbetsprovs jobbande , praktik hos Annika och Johan. Slututställning och Fårö och finklassen.
En sommar som fasadmålare. Värkande armar och färg i hår och provdagar på Biskops-Arnö och sen brevet. Som äntligen kom och var tungt.
En höst på Biskops-Arnö med prestationsångest och äventyr. Fotat Jonas, som är same utanför Östersund. Plåtat pensionärer, rörmokare, en klottersanerare, olika sporter, en trollkarl och en jävligt begåvad inlines åkare.
En sånhär dag. Då allt med bild är helt jävla fantastiskt och det känns bra och det går bra och det sista av penicillinkuren är svald. Då är det kul. Då är det bäst i världen att man går på den här skolan och så är det verkligen inte jämt men i dag.
Då hoppar inlines åkaren på bilderna och landar perfekt.
En tredjedel av tiden är vi inte ens där. Där på ön i skolan med ladugården som datasal och samlingssal och klassrum. Stora vita väggar och bjälkar i taken. Vi är förmodligen någon annanstans i Sverige, gör uppgifter, reser hemåt.
Men sen är det måndag. Man är jävligt glad. Glad för sin kalibrerade skärm och för att man kan sitta där jämt och för att alla runt om sig också vill göra det.
Nu har det gått fem veckor och allt börjar forma sig. Inte vibrera lika mycket som i början. Prestationsångesten börjar kanske lösas upp, jämförelserna lätta.
Det är enkelt att glömma att jag är här för att bli grym på att använda mig av ljus, se situationer, lära mig ta människor. Men plötsligt drabbas man av insikten att inte kunna någonting. Att det är så mycket som krävs och att jag inte är där. Här sitter jag och vill vara övergrym men är inte det. Sitter bara inne på någon slags känsla för bild och lyssnar på vibrationerna i kroppen. På vad som känns.
Får vänta på resten.
Erfarenheterna kanske.
