Tag Archives: Vernissage

Företagsekonomi och vernissageboule

Sammy1 Vill plåta allt just nu, särskilt porträtt. Det här är Sammy Steen.

Det är måndag och i skolan brutalbörjade vi med företagsekonomi och affärsplaner. Hela helgen var sol. Hela helgen var bubbel, boule och vernissage inpå små timmar som blev pendel som ofattbart nog blev skjuts ända hem. Helt uttömd, helt tom av alla människor som konstant ryckt tag. Min familj och släkt dök upp, dokumentärfilmsbröderna Åke och Rolf också, mina bästa vänner, mina gamla klasskompisar, människor jag pluggat med och vänner från Nyköping jag inte sett på år. Det är så häftigt när man träffar alla på samma dag. Overkligt.

Nu är det fortfarande sol fast med matte och termer som likviditet och dispositiva lagar och det går bra. Det är roligt och något helt annat. En perfekt avveckling av examensprojektet som hänger på sin vägg i Stockholm och gärna får göra ett tag till.

Någon gång under min redigeringskoma blev jag länkad av rockfoto Emma Svensson när hon tipsade om fotobloggar. Så jävla kul. Hon började hyfsat nyligen blogga för elle.se och gör det väldigt bra. Kolla här!

Vernissage för Biskops-Arnö elever

I dag är det vernissage för klassen över mig. De har gjort sina slutprojekt på temat Bakom Rubrikerna och jag har hunnit sett en del innan. Det är bra. Riktigt bra och utställningen hänger på Galleri Kontrast med start från i dag klockan 12.00.

Jag ska på vernissagen och om du är smart så även du.

Glödhet och frusen

I kväll är det vernissage. Klockan 18.00 på fotogalleriet i Visby.
Ur nitton perspektiv har vi dokumenterat en liten socken som heter Fardhem. Jag har hängt på skolan med åtta och nio åringar. Det är så jäkla olika och häftiga projekt min klass har. Att man kan hitta sådana grejer på en så liten plats är otroligt. Och så är de så jäkla begåvade också. Fina klass.

Vi var så trötta. Så slut att när vi runt två i natt blev klara med våra portfolios gick vi och drack rom. Skrattade åt allt. Utspridda på soffor och golv. Nu är det vernissagedag och pirrigt. Alla känslor är antingen förstorade till tusen eller dämpade. Som en neddragen opacitet. Och i kroppen finns det ingen styrsel. Den far runt som aldrig förr och hittar inte hem men vill inte det heller. Vill leva mitt uppe i. Mitt inne i.
Det här.