Vi sitter i soffor och fåtöljer, alla i en enorm ring med varsin kopp te och kaffe. Det är berättarkväll under två timmar, en efter en kliver upp och delar med sig av konstiga historier. Om svartenbrant, om fyllecell, om badbyxor som tappats, om horor i Thailand, om en tågluff.
Vi skrattar. Myser. Drar efter andan.
—
Det är sent om natten men vi har inte förstått det än. Det är för ljust och vi är lurade att sitta ute på gräsmattan ännu längre med vattenpipa och någon glasflaskeöl som placeras i handen. Vi är ett tiotal. En filt viras runt mig efter förfrågan och mina barfota fötter fryser inte ens.
—
Vi åker en svarttaxi i timmar. Kör fel och får betala mer. I den avlägsna hembygdsgården ute i skogen väller det in kramande folk i bilen. Vi kom fram. Det är vinflaskor, det är musik och dansgolv. Vi pratar länge, dricker mycket. Känslor väller fram som sparats i ett år. Nu flyger allt ut. I slutet dansar vi. Buggar och snurrar och kramas och pussas mellan varje steg och jag sover inte i Victors knä på vägen hem. Är väldigt vaken lutandes mot hans skrynkliga skjorta. Tar in allt.
Monthly Archives: maj 2010
Lyssnar på jävligt mycket arga hiphopare. Tänker på natten som var svår att somna in i. Snurra runt och vrida. Att försöka hitta en ställning i en nittio säng som fylld av sovande grabb gör det snäppet svårare.
Det är för mycket att komma fram till. Beslut att ta. En framtid att välja. Och det kommer bli bra hur jag än väljer men jag vill att det ska bli det ultimata. Det bästa.
Hur tar jag reda på vilken skola som är bäst för mig och hur tar jag reda på vad jag är ute efter?
Vad tror du?
Helena har varit på Fujofotokurs och har dykt upp i klassrummet med en annan syn. Det är något som hänt i hennes fototänk och det är riktigt häftigt. Hon har något. Ett självförtroende har dykt upp. Hon delar med sig framför tavlan och strålar lite när hon berättar.
Vi har stora bilddiskussioner. Går igenom bild efter bild. På riktigt.
Senare har vi ett sista elevsamtal. Hon berättar om hur det var när jag kom på antagnings intervju. Hur det var när vi precis hade börjat. Säger att jag varit som ett pussel i en påse, tar upp handen och skakar en osynlig säck ovanför huvudet. Ett pussel som hon lagt snarare än lärt ut kunskap. Och det kändes rätt sagt av någon anledning. Efteråt kan jag inte sluta le. Det är svårt att svara något vettigt när man får höra det man hoppats så innerligt på.
Sedan ringer pappa. Säger inte ens hej. Bara läser innantill ett brev skickat från Gotland som säger att ja, välkommen att studera foto hos oss.
Jag skriker i datasalen. Smsar Helena.
Jag sitter själv i datasalen och cmyk:ar bilder till tidningen. Den är egentligen redan färdig. Förpackad och färdad till tryckeriet som sa jamen det här ser bra ut och körde. Började printa ut och nehä det var visst inte. Inte alls faktiskt. Tidningen ser ut som ett helvete när vi alla står och sliter i buntarna som packats in väldigt oförsiktigt i Bosses baksäte. Vi gapar.
Det ser ut som att färgen är utdragen. Nästan borta och ersatt med något annat som, citat Helena, ser ut som nån spytt ut.
Tryckeriet skyller på oss. Vi skyller på tryckeriet.
Jag cmyk:ar.
Har en Hedelin på tråden som är lagom förbannad och hjälper till att förklara att det är tryckeriet som har fel.
Bosse ringer och förklarar inte det.
Jag cmyk:ar.
Jag står och småskrattar vid fönstret. Har lämnat matsalent, det var något speciellt ljud som skar i luren sa pappa, så jag står vid fönstret. Fingrar på byrån vi gömt tandborstar i för att vi inte orkar gå till internaten efter frukost. Vi står varje morgon tillsammans och skvätter tandkräm på handikapptoaletten precis brevid och skrattar och Johan borstar alltid längts för han är så ordentlig.
Och pappa läser upp att Du härmed är antagen till Östra Grevies Folkhögskolas fotolinje och jag får lite blött i ögonen när jag hoppar och smäller ut hårt med armarna. JAA!, säger jag högt och sammanbitet. Det är pollen men också för att det helt plötsligt dök upp en framtid. Att vad som än händer nu så får jag vara i en inspirerande miljö och jag får plugga foto. Och jag ska träffa nytt och jag ska flytta igen och kanske blir det skåne.
Kanske blir det Östra grevie.
Och jag skrattar och känner det blöta i ögonen och då vill jag gråta lite för jag är lite lycklig just nu. Som att livet inte är vitt efter sommaren utan något spännande och det är något bra. Och jag säger tack tack till pappa fastän det inte är han som antagit mig till skolan. Utan Östra Grevie. De har kollat på mina bilder och sedan konstaterat att de vill ha mig och det känns bra.
Pappa säger att han också känner sig jätte glad och säger att Jamen kör på Östra Grevie det är väll en jätte bra skola!
Fastän han inte vet om det är en jätte dålig skola.
Och jag blir så glad över att han är så entusiastisk och då blir jag det också. Och jag säger tack igen och så lägger vi på och jag går jätte snabbt in i matsalen till mina fina klasskamrater och slänger upp kamera och skinnväska på det långa matsalsbordet och säger att JAG HAR KOMMIT IN PÅ EN SKOLA!
I SKÅNE!
Och alla säger men shit grattis Jessica och, vad är det för linje? Och jag säger FOTO!
Och då börjar dom klappa händerna helt plötsligt men det passar lite faktiskt. Och Erik kommer fram och säger på väldigt värmländska; va klapper ni föör?
Och jag säger att jag kommit in på en skola och han säger att Men då måste vi klappa heär borte också. Och så klappar resten av gänget som sitter längre bort också och jag är så glad att jag knappt kan äta trots att det är potatismos och det är så gott för det är riktiga potatisar
och inget pulver.
Det är skyfall och åska ute men jag har öppet fönster för att få känna lukten. Och jag är så brun i huden och så varm i kroppen och så kär i Victor. Cecilia smsar om filmkväll. Jag springer barfota över.