Vi sitter i soffor och fåtöljer, alla i en enorm ring med varsin kopp te och kaffe. Det är berättarkväll under två timmar, en efter en kliver upp och delar med sig av konstiga historier. Om svartenbrant, om fyllecell, om badbyxor som tappats, om horor i Thailand, om en tågluff.
Vi skrattar. Myser. Drar efter andan.
—
Det är sent om natten men vi har inte förstått det än. Det är för ljust och vi är lurade att sitta ute på gräsmattan ännu längre med vattenpipa och någon glasflaskeöl som placeras i handen. Vi är ett tiotal. En filt viras runt mig efter förfrågan och mina barfota fötter fryser inte ens.
—
Vi åker en svarttaxi i timmar. Kör fel och får betala mer. I den avlägsna hembygdsgården ute i skogen väller det in kramande folk i bilen. Vi kom fram. Det är vinflaskor, det är musik och dansgolv. Vi pratar länge, dricker mycket. Känslor väller fram som sparats i ett år. Nu flyger allt ut. I slutet dansar vi. Buggar och snurrar och kramas och pussas mellan varje steg och jag sover inte i Victors knä på vägen hem. Är väldigt vaken lutandes mot hans skrynkliga skjorta. Tar in allt.