Tag Archives: Veckoplan

Ett frilansliv.

+ Förra veckan tog jag en paus. Nichlas var ledig, vår buss gick sönder, jag hjälpte till att rensa ur vår farfars hus (Han har flyttat till ett hem och min mellanbror har köpt hans hus). Levererade ett större jobb men ägnade större delen av veckan åt praktiska grejer och att hänga med Nichlas och Vanja i skogen. Vet inte varför, men det var en så tung vecka rent psykiskt. Som att kravla runt i sirap med alla känslor utanpå.

+ Ta Vanjas 1 års vaccin hos veterinären och ta med katten i samma veva. Vi misstänker att hon har någon typ av astma.

+ Skicka iväg ett urval på pressbilder och ett förslag på vilka jag skulle välja.

+ Leverera författarbilder.

+ Träffa en kompis och dricka kallt vitt vin och snacka. Föredrar det framför stor fest närsomhelst.

+ Kvällsskejta för att det ska vara så varmt den här veckan!

+ Hoppas få till två plåtningar. Men det är än så länge oklart när ekonomiprofessorn och det stora försäkringsbolaget har tid.

Ps. Den här Intervjun med Annika Norlin i DN. 

”Det finns något i mig som jag skulle vilja kalla för ett byatänk. I byar eller i mindre städer har man helt enkelt inte råd att vara otrevlig mot den i kassan, för den personen kommer att visa sig vara någons brorsa eller syrra. Och det kan jag inte sopa av mig. Jag vill det inte heller, jag tycker att det är en ganska fin grej. Det kändes ibland som om det var den finaste delen av mig som folk tyckte att jag skulle sluta med. ”

”På samma sätt har det varit med den här feministtrenden i musik som pågår just nu. Jag älskar det, men för mig är det problematiskt att alla de här låtarna verkar handla om att vara en stark kvinna som klarar sig själv. Man är ensam och fierce. Om man är kvinna från norr har man alltid fått veta att man måste vara stark, minst lika bra som en man på allt. Det är nog en nyckel till mycket i min musik. För mig ligger det revolutionära i att få vara svag, känslosam och att få hjälp.”

Ett frilansliv.

+  Förra veckan blev den stressigaste någonsin. Jag har lätt för att spinna iväg i en stress spiral och måste lugna ned mig när jag kan. Jag vill ju styra över mitt liv och mitt mående så gott det går, inte låta jobb som trillar över mig bestämma. Som frilans får man ofta anpassa sig fort, och saker dyker upp eller ändras kvickt. Men det innebär också att man kan bestämma sig för att tacka nej för att få mer balans, även om man tappar på det ekonomiskt (inom rimliga gränser såklart). Jag kunde skickade över ett jobb till en annan fotograf som hade en lugnare period, så jag kunde få lite luftigare den här vecka. Det viktigaste är inte att undvika skitstressiga perioder, utan att få det långsammare efteråt.

+ Fota pressbilder på fackförbundet Civilekonomernas nya ordförande (som blivit första kvinna någonsin på den posten). Vi har enats om att de ska vara avslappnade, starka uttryck men med hyfsat neutrala bakgrunder utomhus. Eftersom vi setts och plåtat ihop förut så vet jag ungefär åt vilket håll hon vill. Lee är modig och nytänkande, så det kommer bli fint.

+ Ska plåta Kamratpostens redaktion till Allt om tidskrifter! Så peppad på det. Visste du att den startade 1892 och den finansieras nästan enbart genom prenumerationer? Den säljs inte i lösnummer och tackar nej till annonser för att de vill vara ett schyst och reklamfritt alternativ på platser där barn och unga finns. Helt otroligt?

+ Plugga min distanskurs i Hundens beteende.

+ Redigera bilder från workshopen i hållbart resande.

+ Till helgen ska vi på fest hos några bekanta som vi skejtar med. De har flyttat till ett torp utanför Mariestad (förut bodde de i ett torp utanför Linköping där de hade DEN HÄR rampen vid en kohage!) Vi ska ställa på våran röda buss som stått i en lada hela vintern, packa med duntäcken, fylla den med 30+ skejtare och rulla ditåt.

PS. Den HÄR LensCulture intervjun med Magnum fotografen David Alan Harvey. Han kändes väldigt sympatiskt och det HÄR klassiska repet från -67 är fantastiskt.

”This is a key point: I always make sure that whoever I am photographing enjoys the experience. That has stayed true throughout all the years I’ve been working.”

”And my thought is—why wouldn’t you want to do that? Why wouldn’t you want your subjects to enjoy your work? It’s so important to me that the people I photograph know that I mean no harm—but it goes beyond that. You are also helping them see something else; you’re showing them their day-to-day from a different perspective. ”

– David Alan Harvey

Ett frilansliv.

+ Ska på fotografkvinnor-middag! Vår andra, och förhoppningsvis en tradition som kommer fortsätta och utvecklas. För några månader sedan bjöd jag hem ett gäng kvinnor som jobbar som fotografer. Dom är superduktiga och jag kände dom inte, drog iväg ett mail på fb bara och frågade om dom ville komma till Tumba. Jag bjöd på vegohamburgare och alla andra bjöd på sig själva, det var så fint. Den här gången är det Ylva Sundgren (kolla hennes snygga hemsida!) som bjuder på vin, ost och choklad i hennes lägga när barnen somnat. Ser fram emot det.

+ Allt om tidskrifter följer med en redaktion i varje nummer. Den här gången ska det bli ett bildrep om hur en dag på Friskispressen (Friskis & Svettis medlemstidning) ser ut. I förra numret hängde jag med redaktionen på Allt om mat. Spännande att se hur olika det kan vara, men ändå lika i sina grundstommar. De har ju olika målgrupper och måste därför jobba på olika sätt, det tycker jag är det mest intressanta att få en inblick i.

+ Det ska vara solig och jätte varmt, så förhoppningsvis ska vi skata! Tänker Skarpnäck eller Högdalen.

+ Eftersom det trillade in två extra jobb förra veckan (porträtt på finansmannen Christer Gardell för GP, och reportage + rörlig för en annan tidning) så kommer det bli mycket sitta framför datorn med redigering och leveranser. Tur att jag bara har en foto-dag på hela veckan. Obs! Det är alltid såhär hektiskt den här tiden på året, andra veckor kan jag kolla hbo sju dagar i sträck och ha ångest.

+ Ska momsdeklarera snart, och den här punkten är så tråkig att jag slutar skriva den nu. Du fattar.

+ Hålla i träningen med Vanja innan vi på onsdag åker till Hundtränarna igen. Tycker mig märka en förändring hos henne (Trots fredagens katastrofkväll när vi tog med henne till skateparken. Det var alldeles för mycket folk, musik, barn, saker som rörde sig fort. Hon var så stressad, orolig och trängd. Ett misstag av oss, vi borde tagit det lugnare – men det var första gången vi kunde skata utomhus!) Hon är gladare, tar mycket mer saker med ro och känns något mer självsäker. Och vi har så kul ihop! Det måste ju va bra?

+ Hänga med en ny kompis på kulturnatten på lördag. Ingen av oss har kollat programmet men det kan väl inte gå snett!

Ps. Om du gillar att bygga grejer, eller vill lära dig, och inte identifierar dig som cis-man, ansök till feministiskt byggläger i Bollebygd. Läs mer HÄR. Verkar bli underbart. Platserna lottas ut och jag hoppas jag kniper en.

Ett frilansliv.

+ Dokumentera en workshop som Schyst resande håller i. Senare under året ska jag även producera 5 kortfilmer som innehåller intervjuer med inspirerande människor som reser hållbart – känns så jäkla kul och nervöst! {Nätverket Schyst resande är ett samarbete mellan sju organisationer som lyfter frågor om hållbar turism, genom till exempel informationsmaterial, utbildningar, seminarium och rapporter. Vi utbildar också Ambassadörer som är ute och föreläser på skolor, företag och organisationer.}

+ Träna med Vanja. Hon har fått läxa efter förra veckans hundtränar-coachning. De flesta handlar om att stärka hennes självförtroende och att motbetinga saker hon är rädd för (förvandla den negativa upplevelsen till positiv) Det är en del jobb vare dag men jag tycker det är jätte intressant. Och hon tycker det är roligt, såklart, hon är ju en vallhund som gillar att få uppgifter.

+ Redigera alla möjliga bilder som ska levereras.

+ Snacka med AD-Louise om kommande fotograferingar.

+ Få fatt i personer jag måste boka in för plåtning.

+ Läsa och göra uppgifter i min distanskurs om Hundens Beteende. Ju mer jag förstår om hundar, desto bättre för Vanja tänker jag.

PS. Om du ska läsa en berättelse om terrordådet på Drottninggatan ett år senare, så är DEN HÄR  stärkande och fin. Artikeln handlar om Papusa Ciuraru, 84, som blev ett av Rakhmat Akilovs offer när hon satt och tiggde på Drottninggatan. Hon träffades av ett stenlejon som lastbilen körde på. Vilken jäkla kvinna alltså.
– Nej. Jag vill se honom. Fråga vad fan han håller på med. Jag dog inte under Förintelsen, inte i Transnistrien, inte under Ceaușescu, och så kommer den där och försöker döda mig? Vilken rätt har han?

Det är stjärnan Meli Petersson Ellafi som tagit bilderna. 

Ett frilansliv.

+ Göra urval på två författare vars pressbilder jag tog förra veckan – om jag hinner! De är inte aktuell förrän till hösten, men det är så jäkla lätt att glömma bort när man har tid. Paniken när förläggaren ringer och frågar efter bilder i oktober. Lika bra att få det gjort.

+ Skicka urval med bilder på Socialministern Annika Strandhäll. En sån där 3-minuters fotografering förutom bilderna under intervjun.

+ Lämna in köksluckor på lackering. Vi har nått slags slowmotion renovering av köket just nu. Vi ”känner in” hur vi vill ha det. Eller sölar.

+ Plåta bilder till ett företags hemsida.

+ Besöka Hundtränarna för ett andra coach-tillfälle med Vanja. Hon är en osäker tonåring just nu men har lagt sig till med beteenden som inte är okej. Jag har känt mig så otillräcklig och osäker, vad är bara valpbeteende och vad går gränsen för att det inte längre är vettigt och kommer gå över? Som förstahundsägare antar jag att jag redan gjort tusen fel, men också, vad mycket som hänt sedan hon kom till oss i somras. Har lärt mig så mycket. Möter då och då människor som inte har hund men tycker att lösningen alltid är: var våldsam, gör henne illa. Orkar inte vara pedagogen som ska argumentera emot att skada. Hundtränarna däremot, känner mig så jäkla trygg. Tack Svanberg för tipset!

+ Försöka få till ett bikramyoga pass.

+ Ta bilder på en plåtslagare, för en PR & idébyrå.

+ På lördag är det ett år sedan terrordådet på Drottninggatan. Jag vill gå på nån typ av manifestation men ska också hjälpa en kompis att flytta, vet inte hur det kommer kännas. Sjukt att det gått ett år. Sjukt att jag ibland fortfarande får snabb pulshöjning av saker jag upplever som oväntade och tolkar dom som våldsamma, även fast de inte behöver vara det.

+ Gå på visning av ett, vad det verkar, fantastiskt hus som är för dyrt och ligger för långt bort. Sådär som det brukar vara. Tror jag ska skriva om att vara frilansfotograf som behöver storstaden för att kunna jobba, men inte vill bo i den. Nån som relaterar?!

Ps. Läs denna intervju om mina gamla lärare Anna Clarén och utställningen ”När allt förändrades”. Den hade vernissage på Fotografiska igår och handlar om att få ett barn med autism och hela familjens kamp och anpassning till det. Ser såå fint ut.