Tag Archives: Nordens Fotoskola
En tredjedel av tiden är vi inte ens där. Där på ön i skolan med ladugården som datasal och samlingssal och klassrum. Stora vita väggar och bjälkar i taken. Vi är förmodligen någon annanstans i Sverige, gör uppgifter, reser hemåt.
Men sen är det måndag. Man är jävligt glad. Glad för sin kalibrerade skärm och för att man kan sitta där jämt och för att alla runt om sig också vill göra det.
Nu har det gått fem veckor och allt börjar forma sig. Inte vibrera lika mycket som i början. Prestationsångesten börjar kanske lösas upp, jämförelserna lätta.
Det är enkelt att glömma att jag är här för att bli grym på att använda mig av ljus, se situationer, lära mig ta människor. Men plötsligt drabbas man av insikten att inte kunna någonting. Att det är så mycket som krävs och att jag inte är där. Här sitter jag och vill vara övergrym men är inte det. Sitter bara inne på någon slags känsla för bild och lyssnar på vibrationerna i kroppen. På vad som känns.
Får vänta på resten.
Erfarenheterna kanske.
Vi äter bullar i matsalen och hon har väldigt långa ben. Mörkbrunt långt hår och allt verkar vara väldigt långt när det kommer till henne. Någon slags motsats.
Till mig.
Jag gillar det. Gillar nog henne väldigt mycket och det är bra.
Bra att man har tre år på sig att äta bullar.
Hela veckan var uttömmande. Nästan andfådd och intryckt av allt som kommer in i huvudet men inte ut. Det stannar. Stannar och står och stampar med stora fotavtryck på cellerna.
Första dagen säger hon att det är en ny tid. För evigt nytt för oss som börjat skolan på den lilla ön utanför Bålsta. Stora ord om en ny tillvaro. Det börjar kanske kännas så. Eller så vill det kanske kännas så men huvudsaken är att det känns bra och att promenaderna mot bryggan är fina. Att biblioteket är öppet dygnet runt och människorna är speciella. Varenda en.
Men främst så är det inget tjafs. Här ska jag bygga mig till fotograf och det är folk som är villiga att hjälpa till med det. Om jag bär peppen så står de där.
Stöttar upp från alla sidor.
Ska börja skola här.
Helt sinnessjukt.
Arbetsproverna slank ned i postlådan och där stod vi och kände oss tomma.
Gick och köpte folköl. För att fylla med något. Hamnar i soffan, jag och Ebba och hon säger att jag är en redig tjej.
Det är hon också. Skulle ned och äta salamikorv innan hon lade sig, bara en sådan grej.
Jag gillar det. Att hon är högljudd och skrattar mycket och gillar korv liksom.
Det säger något om henne. Att hon är mycket och allt. Extra allt. Hon är mitt extra allt.
Och nu har jag gjort det jag kunnat.
Sen får vi se om det går vägen.
Sista spurten för ansökningsproverna.
Datasalsnatt väntar.
Ångest i omgångar.
I morgon postar vi.