Monthly Archives: oktober 2010

tankaromfotografi.blogspot.com

Hör upp.

Min käre Sandra Nordin har skapat en blogg som ska fyllas med precis det som namnet anger. Hon frågade om jag hade lust att skriva ett inlägg. Det gjorde jag tametusan.

”Det var ingen käftsmäll.

Nu står det en känd man framför sin egna projektorupplysta bild
och säger ledigt orden.
– Ni ska bli fotografer. Varenda en av er.

Men det var ingen smäll. Inte där i början….”

Resten läser du här.

All denna chiabatta

Plötsligt är klockan 21.02 och lightroom verkar ha tagit över mitt liv.

Ibland dyker en massa tid upp och förvandlar sig till galet många saker. Saker som man aldrig ens hör om. För det är ju bara för tramsigt. Eller lögn.
Igår var en sådan dag. Märkligt förtjusande dag.

Det var solnedgång vid kusten i en stuga med värmeljus och varmchoklad i termos. Och vem äger ens en termos. Komma hem och bli inbjuden in ett varmt rum med tillräckligt många i en stor säng medan tjejen som alltid säger att man är fin högläser en gammal bok. Lite halvkramad av Signe och var det rökelser där inne? Sen bakar vi chiabatta när klockan är för tok för sent för att egentligen baka något chiabatta. Men Signe är fin och i mitt rum luktar det mjöl.

Och där bakade vi ju inte ens.

Midnattsfredag

Vinet blir det liksom ingenting av. Trots att den medfarna pappmuggen fylls upp och fylls ned och folk dansar och musiken är bra rätt ofta.

Det har varit musikcafé. Löv, kastanjer och citat på borden. Kaffe och kaka på fat. Häftiga människor på scen. Människor som växer hela tiden och jävla va trygga och säkra i sig själva vissa är. Som jag trodde så fel om.
Igen. Igen måste jag lära mig att inte fästa mig vid första intrycket. Det är att hämma mig. Lär om. Och det känns härligt på något mentalt höstseriöst stadie.

Varenda en av er

– Ni ska bli fotografer. Varenda en av er, säger en Jens. Han med laptopen fylld av pdf:er och bildspel och erfarenhet som rinner iväg med sin dolda danska. Han vet hur kameran ska tas och människorna också och han tar oss. Definitivt tar han oss. Med all vindstyrka han kan framför sina bilder som blivit böcker.

Helt tömda och totalt fyllda när klockan är femton. Vad gör man av allt det? Alla nya perspektiv och metoder. Allt viktigt. Möten blir så storslagna ibland och är det finaste och fan det vackraste.
Inget slår det. Någonsin.

Och fan ta er som vill minska på det.