Monthly Archives: oktober 2010
Har sovmorgon egentligen men springer upp för gröten och återlämning av bok i fotobiblioteket. Det kan hända att man blir mindre halshuggen annars, om det fattas en på måndag morgon och ens namn står på en lista. Det undviker man. Till varje halshugget pris.
Så nu sjunger Regina Spektor och benet skakar precis som storebror. Man får inte vara såhär pigg såhär tidigt. Det finns regler. Tydliga regler för sånt här. Och kvinnor vid namn Regina ska inte skrika så gällt och de som lyssnar ska inte sjunga likadant.
Glad i själen, som pappa brukar säga. Han är ofta det.
Vi skrev text till en gemensam reportage serie och jag ville ta över allt och bara skriva arslet av mig. Gud vad jag saknar det och reglerna och det journalistiska och det inte journalistiska utan bara bryta mot allt. Men veta varför man gör det. För att det blir bra och då är det skitsamma. Saker måste få vara lite skitsamma för att det ska bli äkta och det är det viktigaste.
Vi har börjat med dokumentär fotografi och jag är helvild. This is it och allt det där. Rätt på något vis.
Allt är roligt men det måste få kännas viktigt. Det måste finnas lite journalistik i det där för att neonskyltarna ska blinka och folk med flaggor ska börja vifta.
Hjärtat måste ju banka redan innan frukost. Då.
Då du.
Sov i ett äkta gotlandshus. Vita väggarna och fårullen och allt det där moderna husliga med receptpärmar ovanför diskhon som vätter ut mot rosorna som växer upp för vita väggar. Sköra lampan för fyra tusen och vart är besticken egentligen? Morgonljuset. På Ebbas hår som sticker upp ur täcket precis brevid.
Hur hamnar man på ställen egentligen.
Kameran är tillbaka för att ersättas av en svart laptop skärm. Säger till en beklagande Adam att ifall det var priset för att få tillbaka canon så var det värt det. Definitivt. Tiden framför skärmen på rummet är istället ersatt av studiotid, timmar i mörkerrum eller fotoboksläsande. Ser det som positivt. Den becksvarta lysande fyrkanten som inte vill visa något skrivbord alls visar mycket annat istället.
Hela bussen fylld av hallonläppsyl där vi lyssnade med delad tråd i varsitt öra. Skakar upp huvudet av sömn. Kör förbi små byar som heter saker som Klosterruinen och Sockersilosen. Namn som passar med hallonlukten. Tillbaka på ön igen.
En vecka av varm kropp nästan jämt. En vecka av totalt jävla ärligt och prata länge och bli sura över foton mitt i natten mitt i blåsten. Och sen sluta med det. Bara vara nära. Ladda. Ladda på oss.
För att skaka av sömnen ur huvudet på bussen till heltid med fotografi.
