Vinet blir det liksom ingenting av. Trots att den medfarna pappmuggen fylls upp och fylls ned och folk dansar och musiken är bra rätt ofta.
Det har varit musikcafé. Löv, kastanjer och citat på borden. Kaffe och kaka på fat. Häftiga människor på scen. Människor som växer hela tiden och jävla va trygga och säkra i sig själva vissa är. Som jag trodde så fel om.
Igen. Igen måste jag lära mig att inte fästa mig vid första intrycket. Det är att hämma mig. Lär om. Och det känns härligt på något mentalt höstseriöst stadie.