– Hej, det bröts.
– Va, vadå bröts?
Vi har inte pratat på två år. Han berättar att vi ägnat de senaste tio minutrarna att prata i varsin mobiltelefon. Jag försäkrar att, nej, tyvärr, det har vi inte. Han blir tyst och illa tillmots. Det känns genom luren en stad ifrån att luften blev bredare och djupare och tjockare. Jag vet innan han sagt det och är förundrad över varför.
– Det var någon som sa att hon var du, säger han. Hur ska jag lägga fram det här nu..som..och hon… raggade ganska hårt på mig.
Ställd. Skrattar. Va sjutton är det här. Varför finns den här situationen. Jag försäkrar att det inte är jag som dragit nått praktical joke. Att jag sitter hemma hos min pojkvän och garanterat inte ringt lite i smyg för att ragga upp en gammal kompis.
Vi lägger på, efter konstaterande att han pluggar i den där staden och jag flyttat till skogar, så lägger vi på.
Blir lite läskigt efter ett tag.
Vem är det som är jag därute?
