Monthly Archives: mars 2013
Det rinner kondens på rutorna utåt gatan och jag tittar på ett spacklat hål i taket. Allt är nedsläckt. Bara gasollågorna i värmefläktarna brinner och de hemlösa hundarna skäller ibland. Utanför. Men jag ligger stilla i mitt eget svett och känner av kroppen. Den är mjuk. Svider på sina ställen men lever och kan vara ganska stark.
Passet är slut nu och jag kan ingen spanska. Förstod allt ändå. Det är samma oavsett. Oavsett vart jag är så består Bikram och det är väl en del av varför jag dras till det. Det trygga, det likadana, det som står fastmejslat för att jag inte gör det.
Vi kliver ut i en svalare värme. Tar mattan i högerhanden, drar en klänning över huvudet och börjar sakta gå. Gatan hem är neonljus och bas.
Jag är i chock. Min hjärna är blockerad. Jag är i chock. Jag vet det för att jag såg en dokumentär om hjärnan en gång. Jag är i chock och jag hukar mig närmare mig själv. Böjd in över min egna kropp står jag på asfalten fast jag borde ligga.
De pratar spanska. Senorita. Han formar en kvadrat med fingrarna. Licens. Drivers licens. Licens. Kvadraten igen. Tittar bara på hans händer.
Jag tar det här långsamt tänker jag. En sak i taget för jag vet vart körkortet ligger. En meter ifrån mig i den välta moppen på vägen. Innanför luckan. Luckan är låst. Nyckeln sitter fortfarande i tändningen och den behöver flyttas därifrån in i det andra låset. På baksidan. Innanför luckan ligger min väska med värdesaker. Den dom ville åt. Killarna.
M satt på marken men nu gör hon inte det längre. Hon har nackskydd på en bår. Borde jag också ha nackskydd? Är det sånt här man får nackskydd för?
Senorita. Write, name. Years.
Jag får tillbaka körkortet. Är så rädd om det. Skjuter sakta in den i fickan på plånboken igen. Håller kvar. Stänger. Viker ihop den. Tittar på ett papper framför mig. Tittar på mannen i mörkblått. Han håller fram en penna framför pappret.
Write, name.
Han pekar på mig. Min kropp som står på vägen bredvid polisbilar och ambulans.
Jag nickar snabbt. Yesyes. Jag är i chock och nu skriver jag så då får jag sluta skaka. Jag vet att man skakar under chock. Adrenalinet. Överlevnadsinstinken så att man kan springa fort bort från faran. Men killarna hade moped och behövde inget adrenalin. Och jag vill inte springa alls. Jag vill ligga ned.
Borde jag också ha nackskydd? Skriver stort. Tänker på att bokstäverna inte får flyta in i varandra. Dom måste förstå när vi förstår så lite av varandra. Skriver ändå ihop c:et och a:et i mitt förnamn. Fan. Det får gå.
M.
Nu är hon förändrad igen. Inte ens kvar. M. Vart är hon nu? Det droppar blod från min armbåge. Varför får inte jag hjälp? Det droppar ju härifrån. Väskorna. Hennes ryggsäck. Jag måste ordna. Försäkringen också. Vi tog ingen. Ville inte betala 100 pezos till.
Väskorna. Plånboken i handen. Den ska ned i väskan. M’s ryggsäck. Den dom försökte rycka bort ifrån oss. Innan vi föll.
Your friend dont want go hospital.
Jag måste följa med. Dont go, our bags. I must have our bags. I wanna come with her.
Så många väskor att samla ihop. Ställer två på marken framför fötterna. En kvar. Vi hade tre, jag vet att vi hade tre och jag vet var den sista är. Fastspänd med snören bakpå moppen. I korgen. Knutarna. Skakar.
Bag, i can’t.
Bag.
Han hjälper till. Löser upp. Nu är det tre.
Your friend DONT want go hospital. Stay here. You will stay here.
Dont. Inte. Inte åka iväg. Stanna. Skönt. Allt samlat. Maja i ambulansen, väskorna här. Hjälmarna här. Jag här. Polisen. Men moppen? Dom ska ta den. Måste ge dom nycklarna. Annars kommer allt rasa. Dom måste ha nycklarna.
Here. Take the keys!
Det droppar. En i vitt tar min kropp. Ler. Där är M.
Sit here.
Jag klarar det här. Jag är i chock men jag är stark. Jag är inte stark jag gråter, nej nu gråter jag inte. Maja har fuktiga ögon. Det kanske är okej att gråta. Gjorde det lite när jag skrev våra namn. Och ålder. 23. Och 25. Stora siffror.
Aj. Han duttar vätska på armen. M har inget nackskydd längre. Bara små bandage på benen. Jag måste trycka på mannen i vitt’s hand med min. Det går bra tror jag. Det svider på armbågen men jag låtsas inte om det. Jag är i chock. Jag vet det för jag såg en dokumentär om hjärnan en gång. Jag minns inte när.