Tag Archives: Lars Winnerbäck

Lars Winnerbäck ”Gubben, då i den svindlande åldern 25, hette Winnerbäck och sjöng om sånt jag visste väntade.”

Lars_Winnerback_och_Mathias_1_web

Winnerback_1_webb

På skivan som börjat snurra stod det med solen i ögonen med svart markeringspenna och jag tryckte fast silvertejpsfliken igen för att hålla nere locket.

Vad är det för gubbe du lyssnar på hade Pauline sagt en gång. Gubben, då i den svindlande åldern 25, hette Winnerbäck och sjöng om sånt jag visste väntade. Den där brända skivan (förlåt Lars) var en bro. Från badhusbesöken med Pauline sju timmar i sträck och köpa godis i snart blöta pappers påsar. Från lekarna, plocka fram Barbies sista gångerna i smyg. Bron över till det där andra. Som jag inte visste vad det innebar, bara att jag skulle lämna en massa saker för att byta ut dom mot annat, något mer spännande. Något som skulle kännas starkare, så måste det vara. För så kändes det när jag lyssnade på den där killen.

Han skulle komma att följa med hela vägen, tills bron tog slut och en annan tog vid. Såsom det är, vi möter ju alltid nya avgångar och nya delar av att vara människa. Jag skulle under årens lopp sitta med Elin &  Zäta under många regnponchos. I väntan på ännu en konsert för att komma så långt fram som möjligt, för att hastigt kolla på varandra och sjunga med i vissa partier vi visste betydde extra mycket och skrika ut refränger. Hålla om varandra och hoppa högt när våra favoriter kom. Som en länk kopplad till slutet av en barndom, en tonår och ett vuxenliv.

Det här bilderna är publicerad i två delar, först i Hallands Nyheter som ett rep om Lars Winnerbäck & Mathias Gurestams relation och gamla minnen. Sedan som ett rent personporträtt i deras sommarbilaga.

Lars_Winnerback_och_Mathias_2_web

Winnerback_2_webb

Lars_Winnerback_och_Mathias_8_web

Syskon

Vi är ett litet gäng människor med väldigt lika blod och vi träffas ofta vid ett köksbord hos en kvinna som har alldeles för mycket känslor för någons bästa. Men hon älskar. Alla oss fyra vid det där bordet och det säger hon också. Varje gång vi väller ut till bilarna och inte samlas på ett tag. Vi är syskon och vi har samma ramar för våran uppväxt men inte liknande innehåll. Majoriteten av det lilla gänget älskar datorer och alla mystiska världar man kan hitta i dom. Den sista delen älskar också men bara textverktyget och program man stoppar bilder i.

Vi lyssnar på Lars Winnerbäck. Allihopa. Har olika favoritlåtar men kör ofta Elden. För sitt namn. Och känsla efteråt.

Alla har lite för stora lår och små ögon och när vi var små hade vi kläder i samma tyg. En av oss är rödhårig med fräknar och en annan brunhårig. Vi är två blonda och dom älskar att pyssla.

Vi säger aldrig att vi älskar varandra.
Men jag vet.