Category Archives: Okategoriserade

Nu är det en väldigt liten tysk tandkräms tub i vårt badrum och väldigt små tyska korvar i vårt kylskåp. Utifrån detta skulle man kunna anta att allt är väldigt smått i Tyskland.

Så är det inte.

Det som definitivt har växt och blivit större än de största Bratwurstarna är min saknad efter den där förträffliga staden. Den är det bästa i stadväg jag hittils hittat men eftersom New york väntar inom en månad så..ja. NYC liksom. Det har man hört  en del om.

Det är jätte mycket sol och jag är ledig efter en hel helg av konstantjobbande, men David bara sover i mina rosa sängkläder med en lustig frisyr som sticker upp. Han har lov och gör det man ska när man har det.

Sover. Länge och brutalt.

Igår gick ebba och köpte flasköl. Jag gjorde inte det. Av skäl som inte längre kommer gälla i september. Sedan gick vi hemmåt till en altan i solen och nyköpta cdskivor i en spelare.

Lutandes mot en vägg med motsträviga sommarkänslor.

Som om vi vart lurade fastän träden inte har en tillstymmelse till löv.

Storebror har flyttat idag. I min kalender står det att han ska göra det i morgon. Det är numera en lögn.

Nyckeln kom tidigt och lådor blev flyttade, ett databord blåste bort sig själv i splitter på motorvägen och mamma var sådär supereffektiv på låduppackning. Chrille hade kört upp jämsides med pappas bil på motorvägen och gett Micke lägenhetsnycklarna i farten (flyttlass gör man så spännande som det bara går). Tim lagade nudlar, Michael satt i soffan och alla letade efter tevekontrollen.

Jag hade planer på att vara en grym lillasyster och hjälpa till med städning och lastning och installationer och irritationer. Men det var all work och all done när jag väl dök upp efter fem. Inga diplom, inga tackförhjälpen öl.

Lägenheten var grym dock. Där skulle jag vilja bo.

När vi kom hem mötte vi en SVTbil rullandes från vår gata. Det blir så när Benita Vikström bor mittemot. Hon brukar gå ut i vit morgonrock och hämta tidningen. Kanske borde börja köra någon slags kändispolitikerskvaller blogg. Berätta om hennes tarvliga och fullständigt omoderiktiga frisyr en tisdags morgon. Sätta upp kikare, snoka i sopor, ta brusiga webbcam bilder på hennes osminkade ansikte.

Jag vill ha ett ljusbord.

Jag saknar skolan.

Efter jobbet satt jag i ett växthus och åt lunch. Läste en bok, fick solljus i mig, hämtade fläderthé. Tittade på mammagäng med barnvagnar som pratade om politiska konflikter och konst.

Skulle man tycka va roligt att tro. Men de pratade om andra saker. Sånt som hör barn och vagnar till. Och att det är jobbigt att de fick så många likadana sparkdräkter fastsomturvariolikastorlekar.

En mamma satt och såg harmonisk ut och tittade på mig. Folk brukar inte se ut så i vanliga fall. Det var mysigt. Jag kände mig mysig.

Sen gick jag vidare för att lära mig om linser. För mitt ena öga vill inte fungera när det ena är bra och det andra är dåligt. Så jag har bara ett öga, kan man säga, och logiskt nog ska jag bara ha en lins.

You can call me Leila.

Det är lite som en ny värld, det här med att ha en grej i ögat, optikern sa att jag skulle träna på att ta på min egen ögonglob för att förbereda mig lite inför när jag får dem. Hon tittade på mig så intensivt att jag slängde ut mig ett

va läskigt!

för att göra henne lite nöjd. Hon nickade och sa att det var det, men att det skulle vara ett stort steg bara det.

Så tydligen är det ett stort steg jag ska ta när jag petar mig i ögat. Det känns inte så stort. Det känns som att jag har tagit större steg.

Men jag kanske har fel.

Det kanske är överväldigande.

Elin diskar i sin lägenhet som har börjat lukta som elin. Det är bra.

I början kändes det ju såklart inte som att hon bodde här, men det gör det nu. För alla hennes små ljus har brunnit och hennes parfym sitter i allt med tyg.  Och det är lite fett fläckar på spegeln som hon sminkar och tittar i.

Det snöar och jag åker skateboard idag.

Det är något som bytits ut i mina lungor, man brukar säga luften men det stämmer inte idag. Det har renats och blivit tvagat av det där som ens hår ser ut som ibland.

Svinto.

Brukar bli så när jag glidit på hjul på storgatans stenar med solen i ansiktet och förhoppningsvis ingen barnvagn framför mig. Då tvagas det för fullt. Tvag tvag. Risp risp. Och det blir större plats i blodkärlen och hela jag växer och blir åtminstonde 1,61 utan skor.

Sen hamnar det ketchup i min mobil men det var brevid den röda knappen så det gör inget.

Jag förstår inte hur Michael blivit så klok.

Det är mycket med min största lillebror jag inte förstår, mest för att jag alltid vart iväg och gjort annat. Vart påväg till fest, varit iväg till förälskelse, varit iväg på jobbuppdrag. Dansat och stupat ned i mitt eget huvud. På mitt egna rum med driften av att prestera estetik för att må bra.

Jag har missat honom. Han var min bästa kompis tills han inte var det. Tills han slutade. Ingen ville sluta. Det vore ju bara en fånig företeelse att överge vår tvåsamhet. Men förändring kom och gjorde just det.

Och förändring förändrar sig inte, common knowledge. Den tänker fortsätta med sin vana, hur förlegat det än må vara att inte uppdatera den nyaste programvaran.

Tre år mindre, tre bambie huvuden längre och förtok för rödhårig för att flickhjärtan ska bevaras intakta så mycket länge till.

All denna vishet och problemlösning han ger mig. Tillhands i rummet brevid.

Det har vart solsken på kullerstenar och jag har tänkt att Bea måste tusan få tid för mig och trä med hjul. Om solen är framme och asfalten är torr och dammig och utan grus och sådär fin som får mig att stå och skrapa med skon utanför huset. Mumla vackra ord och ta huvudet fram och tillbaka medan grannarna sneglar ut när de diskar.

För våra grannar diskar jämt. Jag förde en kampanj när vi flyttade in för 1,5 år sen att vi skulle föra dokumentation över allt smutsborttagande. Jag tyckte det skulle vara vettigt. Riktigt på vilket vis vet jag inte men att åtminstone skaffa någon slags statistik på fenomenet var anledning nog.

Och dessutom, varje gång jag tror sonen står och spanar in mig i köket så visar det sig att det är mamman med lika kort frisyr men aningens mer bröst som kikar på mig mellan allt YES lödder som borde fylla deras hus vid det här laget.

Jag undrar vad för statistik de för på oss. Typ hur många barn som egentligen bor i det här huset kanske. Eller om vi äger alla bilar som byts ut på vår parkeringsplats. Eller när pappa egentligen sover eftersom han är på jobbet på dagen och på natten. Eller varför tjejen står och pratar med asfalten, egentligen.

MEN DOM DISKAR.