Men dom diskar

Det har vart solsken på kullerstenar och jag har tänkt att Bea måste tusan få tid för mig och trä med hjul. Om solen är framme och asfalten är torr och dammig och utan grus och sådär fin som får mig att stå och skrapa med skon utanför huset. Mumla vackra ord och ta huvudet fram och tillbaka medan grannarna sneglar ut när de diskar.

För våra grannar diskar jämt. Jag förde en kampanj när vi flyttade in för 1,5 år sen att vi skulle föra dokumentation över allt smutsborttagande. Jag tyckte det skulle vara vettigt. Riktigt på vilket vis vet jag inte men att åtminstone skaffa någon slags statistik på fenomenet var anledning nog.

Och dessutom, varje gång jag tror sonen står och spanar in mig i köket så visar det sig att det är mamman med lika kort frisyr men aningens mer bröst som kikar på mig mellan allt YES lödder som borde fylla deras hus vid det här laget.

Jag undrar vad för statistik de för på oss. Typ hur många barn som egentligen bor i det här huset kanske. Eller om vi äger alla bilar som byts ut på vår parkeringsplats. Eller när pappa egentligen sover eftersom han är på jobbet på dagen och på natten. Eller varför tjejen står och pratar med asfalten, egentligen.

MEN DOM DISKAR.