Monthly Archives: november 2010

En känsla av att man kan hantera allt.

Helena smsar att hon vill bjuda på firafika. Innan väskan rullar och ön säger hej. Fira för all uppståndelse och hon bjuder på macka och blåbärskrans med té i kanna.

Tågrälsen är fortfarande på golvet och hoppar enbent fram till bordet med dagstidningarna. Vi två på ena förstasidan. Hon är fnittrig. Lyser sådär lyckligt. Vi pratar om allt. Om hur det gått och bilden på uppslaget. Artikeln i VF som sammanfattar bra.

Fortsätter prata länge och lillgrabben är friskare nu och den större trollar fortfarande. Konstaterar att kungen gjort misstag eller bara varit människa. Artiklarna i Aftonbladet är luftiga och ger en känsla av opålitlighet. För mycket anonymt. För mycket hit och dit och kanske. Vi vet inte. Men pratar om det, läser högt och bläddrar.
Telefonen ringer ofta, som alltid i närheten av henne och det är. Så mysigt.
Så fint.

Lämnar Karlstad med ett lugn.

Förbannat lyckat

Det gick så bra. Allt gick så bra att jag faktiskt inte kan tro det. Är så trött på prostitution och att berätta om annonserna om och om igen för all media i hela värmland. Så nu.
Paus.
En Victor i min famn. Och program om gamla hus på teve.

Och där. Just då.

Dök rastlösheten upp.

Nervöst

Vaktar sovande bebis och är nervös. Över morgondagen.
Springer på världens bästa Malin i Karlstad. Hon kramar och säger älsklingen min.

– Du har inget att vara nervös över. Inget att vara nervös över.

Tidigare i veckan fikar vi. Berättar om alla tonåringar som är som tonåringar ska vara. Jag flinar, känner igen det. Dottern som legat på en tågräls för att bli fotad. Jag tänker på när jag klättrade upp i en kraftledning eller låg på motorvägen mitt i natten. För att fotografera, självfallet.

Vi bestämmer att jag kommer på onsdag. För att fota henne, man och alla ungar.
Fortfarande nervös dock.