Monthly Archives: september 2010
Elin och jag på en ko-stig och det vibrerar i fickan genom okänt nummer och Heeej säger Helena. Och där.
Blir dagen perfekt.
Fortsätter med vin och 16 rumsfester. I kväll alltså.
Det låter något fruktansvärt i toppen av husets hörn där jag bor. Vinden skriker. Och det var med röda kinder vi tog Eriks bil från skolutflykten i skogen fast vid havet. Grupperade enligt stjärntecken. Jungfruarna blev sexton. Fiskarna fyra. Och Pi som är rödhårig var ju så uppenbart lejon.
Vi hann undan regnet, inte ens fiskarna ville ha det.
Plockade äpplen. Men först plommon och bara en kamera på axeln och sen vika upp tröjan som en fallskärm fast tvärtom. Tröjpåse. Det är en dag av att bara vilja prata i telefon. Men upptäcka att det inte finns något att säga och om det nu skulle finnas så finns inte lusten i alla fall. Prata. Vara hyvens.
Ebba dyker upp. Skär banan i min säng helt plötsligt. Säger att nu blir det film.
Blir nog bra det här.
Det kan bli en turkos höst. Eller möjligen rosa eftersom mornarna alltid verkar ha det ljuset här. Gillar den tanken.
Det är meningen att jag ska skriva en kort grej (här formulerar man sig i former som ”halv a4” istället för 2000 tecken) om vad fotografi är. För mig. Det är självklart i hjärtat. Det brukar vara lätt i ord. Alltid varit lätt i text. Men inte just nu. Jag har tänkt för lite, litat på flödet som inte riktigt kommer.
Det var i datsalen en sen kväll. Förmodligen var Lisa och Cissi där, brevid varandra med spotify och det var innan Oskar Linnros. Det var nog kanske Hello Saferide med Anna som ljöd. Eller något annat höstigt. Eller om det till och med var snö. Men innan vi visste att det skulle bli superhjältevinter och Johan satt nog i hörnet där han alltid satt. Önskandes danshittar.
Meningar kommer ibland. Och det kom nu också. I vilken årstid det nu kan ha varit men jag tänkte att; jag vill bli fotograf.
Och så var det allt. Och det tog emot att säga till någon. Men det höll sig. Hela tiden tills det blev självklart.