Tag Archives: segerbergstextår

Januari: HAVET

HAVET_1


Jag hade aldrig
varit så inblandad i naturen. Hade inte förstått att jag stått utanför och kollat.
Gått promenader i en skog ibland. Gått promenader på asfaltsväg som gick genom skog ibland.

Den ditlagda naturen som finns för att vi mår bättre av att ha den nära. Men den är inte naturen for real, för den är läskig. Den är enorm. Den är förödande. Allt de här har jag ju läst och troligen förstått i huvuden. Intellektuellt. Naturkatastrofer bla bla.

Men

den kan göra vad den vill med mig.

Tänkte jag med ryggen mot plasten som var båten. Tittade på blänket i havet som forsade oss fram. Vi lånade kraften för att byta platser. Jag tröck fötterna mot kanten för att inte halka ned. En segelbåt låter. Visste du det?
Den låter av kraften i stänger och master och segel. Knakar.

Och om den vill, kan jag försvinna ned. Dom skulle aldrig hitta mig.