Hemkommen. På min ö igen och klockan är mitt i natten och jag har rest så jävla länge. Det tar så lång tid att ta sig hit, längre än man tror bara för vatten. Men ger gärna bort timmar av väntan. Om det är värdigt. Det var det.
Jag har varit rastlös på ett dåligt sätt.
Jag har fotograferat farmor i fantastiskt ljus. Hon skrattar så mycket och jag kan inte förstå varför jag inte känner henne.
Jag har vaknat mitt i natten av en plötslig omfamning. Och en puss. Och det där nöjda lätet nästan som en katt.
Jag har lekt och dansat.
Jag har varit arg och ledsen pågrund av mönster.
Jag har läst Hanne-Vibeke Holst som skriver om hennes släktkvinnor och blivit förbannad.
Jag har läst Jan Guillou som skriver om sig själv och att han var en tönt när han var ung men att han nu sysslar med riktiga saker som GRÄVANDE journalistik och inget annat löjligt. Han är fantastisk på att tycka om sig själv. Det är underbart.
Jag har klivit av ett tåg och gått rakt in i Lisa och Cissi och allt kändes som Molkom mitt i tunnelbanevimmlet och det var fint.
