I veckan kom Årets Bild boken på posten. Urban Anderssons bild är framsida. Till höger är en av Åsa Sjöströms porträtten i hennes Fika-serie. Sjukt inspirerande!
Det är söndag. Bilderna är klara. Enligt alla mönster borde jessicakroppen kolla sig omkring innan den stupar och faller in i ett moln av feber. Så ska det inte bli. Jag sörplar ingefära, vitlök och honung i en oväntat läskande kombination för att hålla det på avstånd. Om kroppen säger ”sov!” är jag den första att lyda.
Eller. Nä, det är jag inte alls. Jag är på högvarv. Om kroppen säger någonting alls är det dolt bakom ljudet av en flygplansmotor. Den där motorn har växt sig starkare för varje dag den här veckan och nu blåser det stormvindar där inne. Visst går jag runt i stugan och vattnar lite blommor, diskar en disk, klappar en katt – men det är av ren ansträngning.
Jag tror att det hjälper, men är inte säker. Mitt bästa sätt att varva ned efter ett mastodontprojekt är att yoga flera dagar i sträck för att helt byta fokus. Fokusera på kroppen istället för tankar, muskler istället för hjärna. Om man någonsin ska dyka upp i den där boken ovanför krävs det balans och en frisk kropp.