Monthly Archives: januari 2011
Min farfars syster är hittad. Jag har aldrig träffat henne och nu är hon död och jag önskar att jag hade.
Hon bodde i Värmland och var präst, var snart väldigt gammal och dog inte av vad man tror att gamla människor dör av. Hon dog i sin bil. Som begravdes under snö på en väg i skogen när hon skulle dela ut julblommor. Utan mobiltelefon.
Pappa säger att hon tog två steg i taget upp för trappan. De andra tog hissen. Och jag läser att hon var älskvärd. Det blir man när man dör. Jag kan inte uttala mig.
Det har varit mycket skriverier. På löpsedeln är det som att se en tant-farfar. De är lika.
Först försvunnen, sen mördad, sen mördad av liftare.
Sen stämde ingenting och hon hittades.
Jag drömmer att jag slår ned män. Vid olika tillfällen. Är starkare och kan bara välta ner dem på marken och sparka dom i magen. En försöker ha sex med mig och jag slår honom i ansiktet med knyten näve trots att jag är rädd. Någon annan försöker ta min dator. En är bara jävligt kaxig.
Det enda som slår mig är känslan av triumf.
Vi var inne i Visby. Det bara blåste blött i ansiktet men vi gick längst gatorna och allt var gulligt och fint som det är här. Man märker det inte längre. Om någon inte har vita väggar, kakelugn och bjälkar i taket är det häftigt.
Allt är shabby chic. Lantligt och inredning. Någon slags oas av fårull och hemmagjorda syltburkar och gotlandslimpa på konsum med handskriven lapp som är svindyr och jätte hård.
I mitt rum finns färger. Om färgen försvinner kommer inte lugnet och inte om det är stökigt heller. Nu är det bara lite. Lite stökigt. Det är kameror och filmrullar och bananskal och sockor och en pappkasse med kläder och kavajen på badrumsdörren. Böcker och Ebbas mugg och bilder som egentligen inte får hänga med nålar i tapeten men vad i helvete. De flesta är ju på snören. Snören som är uppsatta med nålar i tapeten. Sladdar och laddare och soppor i ett hörn och kläder på stolen.
I Visby blev det 40 kronors kamera. Och en jordglob. Äntligen. En liten som prutades ned till femtiospänn och nu står den i fönstret och jag blir glad. Ser ut som Christophers glob som han hade när vi var små. Fast hans lyste. Som en lampa. Pappa brukade peka ut vart farfar hade åkt med lastfartygen. Brazilien och Paris och runt hela Afrika någon gång.
— Fast han har aldrig varit i Eskilstuna, säger pappa.
