Jag har vart på en brädgård idag. Valt ut plankor, pantat pallar och suckande konstaterat att just DE plankorna bara var 12 mm tjocka och inte 14. Det har känts bra. Lite häftigt sådär. Som om jag var en utav alla män med flisor i nävarna och ständiga skärsår på lustiga ställen.
Sedan for vi iväg till ett hus, gick runt med målarbyxor, stoppade kniv i en utav alla fickor och skvätte Falurödfärg varhelst den ville fastna. Vilket mestadels var i mitt eget ansikte och hår, men även torpet jag målade.
Det var roligt, tiden flög sådär som man säger att den gör och plötsligt var det dags för oss att åka därifrån. Vilket vi gjorde, i superfart över landsvägar för att hinna i tid till planerade bankärenden eller som i mitt fall en enorm fika med Zäta.
Känner hur armmusklerna värker, eller åtminstone tänker mig.