Jag tänker låta mobilen ladda ur sitt redan sinande batteri medan jag borstar tänderna men inte kroppen. Den får vara smutsigt täckt med intorkat svett för jag är solbränd med blonda slingor längst käklinjerna som snart ska läggas på påslakan – fast vad heter det på kudden?
Det kommer dyka upp en man här för att slingra ihop sig med mig fastän jag är för kort och bara når upp med näsan till skulderbladen. Antagligen kommer kroppen ge vika såfort han gäspande dyker upp runt hörnet och säger hello fastän han är svensk även om de kommer från Polen, de som skapade honom.
Sedan kommer han vägra ta av sig kläderna som bara är ivägen för att det är någon regel som inte är det utan bara fånerier. Och tillslut när min kamp gett upp sitter han på sängkanten och drar av plagg efter plagg medan han gäspar igen för det är så han maskerar att han är medveten om vad han gör. Istället för att le kanske.
Efter att allt detta har hänt ska jag falla i glömska och sedan vakna förhoppningsvis tidigt av solen och njuta för att sedan somna om för jag har den egenskapen, att kunna sova i ljusa rum och somna om.
Jag gillar det så mycket att jag inte har gardiner.
Vackert du skriver om kärlek.:)Kram mamma