24 Aug 2013

Två olika helger

Skrivet av superadmin

Midsommar_1

Midsommar_2Denise Padron Benitez  under midsommar.

Det är helg och jag minns en annan. Midsommarhelgen med allt kroppsligt kaos. Med avslut och så fruktansvärt ny död. Ett gäng kompisar i en peugeot påväg till Hälsingland som slog upp ett tält de aldrig sov i. Blev bilen istället. Med ratten mellan benen och bakfyllan dunkande i nacken efter dansen till fyra på morgonen. Efter nakenbadet klockan ett.  Nu är det en annan helg i ett annat tillstånd i en annan stad och jag kommer hem från en färja, från ett jobb om miljö och solceller på en ö fylld med sken. Drack kaffe i en annan värld.

Som om Astrid Lindgren skrivit böcker om gamla människor som hittade på hyss, så skulle det vara på Brännö. Stället utan bilar men med packmopeder med tanter på. Och vilka kvinnor. Stöter bara på bestämda Lena Nyman-härliga kvinnor sedan veckor tillbaka. De finns på jobbet och på uppdragen och hemma och i bekantskapskretsen. De bara dyker upp. Har härliga streck längst med ögonen och brunbrända armar som viftar och typ linnebyxor i beige. Alla har linnebyxor. Jag vill också ha linnebyxor och ett hus på en ö och må fantastiskt och vara stark i min egen självbild. Med solceller. På taket.

Men kommer hem från en färja och ett jobb med reporter som gav så bra energi. Trygg och stark. Som att vi känt varandra länge och tänker lika. Är så uppe i varv. Snart tjugofyra och vet inte hur många år jag skrivit om mitt varvande som jag ser som något form av problem. Det är inte varven som är något problem, det är mina verktyg för att hantera det. Vissa veckor är bara i mitt huvud och i texter och i podcasts. Vissa veckor tänker jag inte på att min kropp finns, att sängen finns, hur tshirten känns mot min rygg. Känner inte för jag är bara digital och i mina hjärnbanor händer det väsentliga. Allt annat bara finns runt. Som en bakgrund. Som en smart telefon för simkortet och då ballar det ur. Jag känner hur det växer i min kropp, hur nacken är stel, hur axlarna knakar. Kroppen säger; hallå hallå, nu minns du mig inte. Nu glömmer du bort den andra världen man kan vara i.

Kommentera