Står plötsligt och knådar deg ute i skogen. Lägger in sill i både vegetarisk och fiskvariant och vet inte riktigt hur det blev såhär. Såhär gammaldags. Det är till och med en kattunge i närheten. Liten och långhårig som kastar sig på snören och rep och fötter.
Allt jag kan tänka på är att det är tur. Tur att man finns och har en vän som säger att nu ska vi göra knäckebröd med tusen frön och konstiga saker i burkar och så gör man det. Ibland tittar hon på mig och säger att hon är stolt. Över mig. Hur fantastiskt är inte det.
Så är man ute på landet och knådar skithård deg innan vi går ut med burk. Plockar smultron. Pratar om förhållanden som är och varit. Som kanske håller på och fejdar ut i något annat.