Det är fem år mellan varje bror. Snart får vi en till.
Bröderna kör fort i gul bil. Svänger in på gruset, lastar ur sig själva och systemetkassarna och fyller upp hela vändplan. Micke är sur. Han är alltid sur i någon minut när han fått köra hela vägen och dessutom spillt kaffe på tröjan. Chrille är bakfull men registrerar allt. Ser vart vi är och vart vi ska och sätter upp ett fokus på målet. Tim har alltid blivit längre oavsett om vi sågs igår. Han strålar, drar skämt och snubblar på fötterna. Jag visar dom stugan. Dom hittar minst tre saker jag aldrig sett förut och säger att den är fin. Väldigt fin faktiskt och ska vi inte flytta ut på landet? Hyra ett hus någonstans?
Jag har köpt bröd för att dom ska komma men glömt pålägg. De får testa jordnötssmör och kokkaffe de aldrig druckit. Funkar bra, kaffet är inte klart förrän de ätit tre mackor var och ingen hunnit sätta sig ned.
— Ska vi inte dricka te? Det känns som att vi borde dricka te här, säger Chrille.
Vi sover alla på övervåningen. Fem stycken och hela rummet täckt av tyg. De fnissar tills de snarkar och jag är fullständigt trygg.
Nästa morgon åker de igen.
