Krystyna kramar om mig. Säger åt mig att äta för att vi har kyckling, smörgåstårta, potatisgratäng och gräddtårta och jag svarar nejtack jag är så mätt redan.
Inget illa menat, lägger jag till.
Det är viktigt att äta i det här huset. Och det är nog viktigt att inte säga nej.
Jag tar vitt vin istället.
Och jag vet att man hämtar glas i en hylla som ligger helt fel med tanke på diskhon. Att lampknappen sitter till vänster när man kommer in på toaletten, att locket numera är utbytt.
Vi pratar väldigt mycket allihopa. Inget viktigt och inget som läggs på minnet. Bara pratar och jag skrattar sådär så jag slänger huvudet bakåt och det flyter på och vi dricker av vinboxarna och Rickard öppnar champagneflaskan i köket med Davids mamma och mig. Frågar om vi inte kan sitta kvar vid köksbordet en stund. Det gör vi.
– Vi har bytt kod förresten. Eller vi har faktiskt skaffat kodlås nu! säger han i blå kostym (jag trodde alltid att den skulle vara svart) medan jag går mot porten. Sedan mimar han ”För jag har tagit studenten” när han försvinner med flickan som jag träffat förut men som såg så annorlunda ut. Hon ser likadant på honom som hon gjorde då. Och jag har alltid vetat vad det betyder.
Det regnar och vi alla sitter på den lilla terrassen. Jag har råkat krossa ett kristallglas men det gör inget. Vi fortsätter dricka vin. Allt är konstigt för att det inte är ett dugg konstigt.