Träffar mycket glada människor. Gamla. Som varit med tidigare och öppnar porerna och trycker in energi. I mig. Allt känns möjligt. Mycket känns viktigt.
Ivan bjuder på stekt strömming, biskvi och sitt skratt. Berättar att han är hemmakär. Gillade inte alls Indien. Han gillar rent och städat och veta vart och veta hur och Indien erbjöd inte så mycket sådant. Vi tar en promenad. Möter en massa Oscar av olika slag. De har tatueringar överallt och ler väldigt stort med söta tjejer som verkar trivas.
Alla verkar lyckliga. Ivan påstår att det beror på sin oskrapade tialott i plånboken. Att den sprider bra energi. Nej han säger inte bra energi för det gör jag – han kallar det tur istället. Tur. Det finns tur och allt fint händer för att de är en liten möjlighet där inne.
Regnet som inte kommer, böter som inte blir av, möten som blir till.