Victoria Wallenstam tävlar på elitnivå både inom hästhoppning och innebandy. Samtidigt.
Första gången jag träffar Victoria är hon omgiven av hundar och ska bara rida fem hästar. Luften är kall och hon travar runt på banan när stallflickorna kommer upp med nya djur som ska få daglig motion. Innan vi går ut till stallet böjer hon sig ned och putsar av ridstövlarna. De blir knappt någon skillnad och jag har bruna fläckar på jeansen när jag åker därifrån.
Andra gången springer jag med guppande ryggsäck mot en tjej i short och knästrumpor. Parkeringar nära Lisebergshallen är svåra att hitta och hon har håret i en hästsvans och säger att det inte är någon fara; de har knappt börjat än.
Det är träning, precis som kvällen innan och laget hoppar upp för trappsteg och övar skott på planen. Victoria är tjugo år och kanske är det olikheterna i sporterna – grupptillhörigheten i innebandyn och den ensamma fokuseringen på hästryggen – som gör att hon håller sig flytande. Att det är därför hon kan befinna sig på elitnivå i två sporter samtidigt.
På första träningen stod jag i båset och fotade. En förbannad spelare kastade en klubba precis ovanför mitt huvud och den studsade från väggen och förbi mitt lånade halvmeterlånga objektiv och ned på marken. Då såg spelaren mig.