Hamnar på Södermannagatan. Hos Ebba kissar man med dörren öppen och dricker kaffe i plyschsoffan i köket. Skrattar så mycket att det knappt går att andas och slår händerna mot låret. Är trygg. Är så glad.
Någon slags harmoni som knappt är verklig och det är något speciellt med den tjejen. Vi pratar tills midnatt så halsen gör ont, om bild och relationer och genus och hon vet så mycket.
Lär mig mycket.