Tolv timmars pass. Framför datorn och framför kamraterna och photoshop och skifta tillbaka till lightroom och photoshop och lightroom och photoshop och sådär håller det på. Tillfredställande.
På ett väldigt modernt vis.
Sen tog det stopp. Inget vettigt blir gjort. När Ebba och jag startar café i klassrummet är det dags att gå och lägga sig. Ta sin hårddisk och ritplatta under armen och bara vika hädan.
För bristen på hjärnsubstans.