Tag Archives: Resa

Anteckning från Island I

Jessica_Island_web

På bussen från flyget hamnar jag bredvid tant. Glasögon ut på nästippen, från Kanada men redan klädd i isländska ylletröjor och vindbitna kinder.

”…and we have free wifi on the bus!” avslutar chauffören och hon utbrister

Gaaah! I thought I went to ISLAND to get AWAY from it all!

Och jag börjar gapskratta och sen är vi vänner.

Berättar att det är första gången jag reser ensam och nej-jag-är-inte-nervös och ja-det-ska-bli-roligt och reser du mycket? Hon drar en brunfläckig hand upp till hårfästet och säger

— Joo, i år har jag seglat i Karibien, hyrt ett hus i Italien med mina döttrar och nu ska vi vara tio dagar här på Island. Hittills har jag bokat in att vi ska flyga helikopter, hyra en fyrhjulsdriven bil och bada i varmvattenkällor. 

Flyttar glasögonen längre upp på näsroten.

— Men förra året, eller var det året innan det? var vi i Nya Zealand och Skottland …och en vecka i Paris.

Och så berättar hon nästan ingenting om jobbet inom ’computer science’ men att allt började när hon gick i pension. Och då stannar bussen. Hon packar ihop sina väskor och jag säger have a nice trip och hon stannar i steget och säger utan att vända sig om

— But speaking of New Zealand … you should really go there.

Huvudet högt och blicken framåt

Jag har alla mina väskor. Gula fjällräven och axelväskan och bagen med kläder och laddare till allt. Verkligen allt. Och står vi sådär fånigt och solen skiner och tågstations känns till och med gammaldags men du har ingen hatt och jag ingen skarf. Bara nya adidas.

Plötsligt blir allt bara så väldigt sorgligt. Trots att vädret är fint men vi ska alltid hålla på och lämna varandra. Säga hejdå och resa långt och inte ses på jättelänge och det får mig att bli så liten just då.
Så liten och tänka; ska du bara gå nu? Fastän det är jag som gör det.
Jag som står där med alla väskorna

Igen.

Dela ut sig själv

Pappa stack till usa i tio dagar. Ingen visste. Han bara ringde en dag och så var han på Miami och drack grogg som han alltid gör. När han är på semester.

Idag hämtar han mig vid tåget och ger mig sin dagbok. Jag säger att nu tar vi en kaffe. Han har fräknar och råkade ta sönder sina glasögon i morse. Mitt under fikan trillar ena pinnen av. Säger att han har tejp i bilen.

Han läser  ur dagboken och har skrivit så roligt. Så direkt. Så självklart. Han förstår det inte själv och jag skrattar högt åt korta meningar. Han berättar om människor på alla hostel han bott på. Om Christian från Sverige och Adrian från Boston som blev hans vänner.

— All tyckte om mig. Vart jag än gick tyckte alla om mig, säger han. På ett allvarligt vis. Och han är rörd. Flagar på näsan med trasiga glasögon på bordet.

Sedan säger han att det var den bästa resan i hela hans liv. Att han är förändrad nu. Att han vill iväg igen och att Kilimanjaro kanske får vänta till efter Kenya. Det är resenerven. Alla får den. Det känns livs omvälvande och är det på ett vis. När man fortfarande kommer ihåg vidden av hela världen och att allt finns där. Man måste bara ta sig dit. Följa med den där personen och se Super Bowl. Dela med sig av sin bil. Bjuda på en öl.

Dela ut sig själv.