Tag Archives: passivitet

”Trots att Linnea klippte gräset så tittar hon inte på gräset. Hon tittar på dig. In i ögonen, på ett passivt sätt. ”

Enkat_1

Enkat_3

Enkat_2

Enkat_4Fick ett tråkigt enkätjobb men bestämde mig för att göra något annorlunda. Aktiva människor som gör något utomhus blev temat, men det slog slint.

I veckan fick jag det klassiska sommarknäcket. Det där som innebär att ingenting har hänt och ingenting kommer hända så då kan man lika gärna skriva om vädret. Jag ringer SMHI och frågar hur sommaren har varit och hur det ska bli och pratar om diverse moln som drar över diverse delar. Och så skriver jag, eftersom jag också är reporter vissa dagar, en text.

Och det är vanligt, och säkert intressant också men det är ju förbannat tråkigt att göra. Så jag bestämmer mig för att ägna lite extra tid på de annars vanliga ansikts-fråga-enkäterna. Jag tänker att jag ska ha jämvikt mellan kön och att alla ska vara aktiva och syssla med något utomhus. När jag cyklar tillbaka till redaktionen har jag hittat en 46 årig skejtare, en trädgårdsmästare, en inlinesåkande student och Christian som är underhållstekniker. Känner mig sjukt nöjd. Men när jag kollar på bilderna i efterhand märker jag att tjejerna kollar in i kameran och står stilla, medan männen är inne i det de gör. Va fan! Här går man ut och ska tänka aktivt och hamnar ändå i den främsta kvinnofällan: se snygg ut.

Jag antar att det finns flera delar till detta, männen jag fotograferade ställde aldrig upp sig, de frågade aldrig vad de skulle göra. Jag gav bara raka befallningar, jag sa bara; åk i rampen. Eller; fortsätt mecka i det där elskåpet.

Med tjejerna blev det genast segare, de stannade upp. De frågade, de ordnade, och jag fick säga mer  tydligt. Gör såhär, åk sådär, lite mer åt vänster och neeejdå du är jätte fin. Och det är ju inte för att de här kvinnorna inte KAN bara göra det dom alldeles nyss stod och gjorde. Det är ett sådant jävla typexempel på hur vi förväntas bete oss både genom miljö och uppväxt. Och allt det här, trots mina tankar innan, bekräftar jag ännu en gång. Med en jävla tjej som stirrar in i kameran och är söt, TROTS att hon har inlines på benen och kunde fara fram fort som attan. Trots att Linnea klippte gräset så tittar hon inte på gräset. Hon tittar på dig. In i ögonen, på ett passivt sätt.
Och jag vet att det också beror på min approach, jag förväntar mig att de ska bry sig mer om sitt utseende. Jag förväntar mig att de inte ska vilja vara med på bild och att jag måste ta kontrollen över situationen. Fan i helvete. Det här är så jävla viktigt.

Redigeringen går med på att dra lite större än vanligt på bilderna, och dessutom förlänga deras ”vad tycker du om vädret såhär långt”- svar, som också handlar om något som återkopplar till bilden och vad de annars gör i livet. De lever fina liv, verkar nöjda, har mjölkat sina första getter, har köpt en båt och åkt med den hela vägen från Stockholm, rest till Barcelona och skriver på sitt examensarbete. De är människor i största allmänhet och DET är jag glad över att få visa. Över att få ta en tråkig grej som man blivit tilldelad på morgonmötet och sätta sin stämpel på det. Göra något mer än det som krävs. En liten jävla enkät men det gjorde mig så glad. Att allt kan bli intressant.