Tag Archives: Indien

Anteckning från Island IIII

Tre_

— You can’t tell me your name, I’ll forget it in five minutes. No, two, säger Kshama (”The K is silent”) och håller skeden ovanför muggen med soppa. Jag läser bok i hostelköket och hon är den enda som inte rör sig ryckigt. Som inte slänger upp dörren och kastar konserver och dyra bananer på köksbänken. Den enda som går med hela foten i en takt som inte är min.

Uppväxt i Indien, trettio år in the US och nu tillbaka i hemlandet. Arkitekt. 69 år. Pensionerad men volontärjobbar som terapeut på en cancerklinik. Pratar mest med föräldrarna till cancersjuka barn. Eller, förbereder, ändrar hon sig till. Förbereder dom på att mista barn.

— At first it was hard but not now, not any longer.

Så börjar hon hosta. Hostar igen. Pratar ett ord och jag hämtar vatten i mitt glas och hon dricker, säger you’re too kind och fortsätter en historia om en guru som såg hennes aura och visste vad hon jobbade med.

— You know, I’ve been four times in this kitchen and haven’t talked to anyone and now Im talking to you. You see, we have a connection. Why do we have this connection? Why were you getting me that glas of water? It would have been much easier if I did it myself.

Och sen säger hon, mitt i en mening och kanske inlindat i en historia om henne själv, att hon ser om jag inte lyssnar. Och hon säger det precis när jag funderar på fönsterljuset utanför och hur fint det skulle vara om hon skrattade precis där.

Och jag ler och sen släpper jag det. Bilderna i huvudet, planerna för kvällen, frilansjobben som väntar. Börjar lyssna-lyssna istället.

— But okey, whats your name, säger hon innan vi skiljs åt.
— Jessica.
— Do you know why I wont forget your name?
— No.
— It’s my daughters. You see, connection. 

.

Träffar mycket glada människor. Gamla. Som varit med tidigare och öppnar porerna och trycker in energi. I mig. Allt känns möjligt. Mycket känns viktigt.

Ivan bjuder på stekt strömming, biskvi och sitt skratt. Berättar att han är hemmakär. Gillade inte alls Indien. Han gillar rent och städat och veta vart och veta hur och Indien erbjöd inte så mycket sådant. Vi tar en promenad. Möter en massa Oscar av olika slag. De har tatueringar överallt och ler väldigt stort med söta tjejer som verkar trivas.
Alla verkar lyckliga. Ivan påstår att det beror på sin oskrapade tialott i plånboken. Att den sprider bra energi. Nej han säger inte bra energi för det gör jag – han kallar det tur istället. Tur. Det finns tur och allt fint händer för att de är en liten möjlighet där inne.

Regnet som inte kommer, böter som inte blir av, möten som blir till.