Tag Archives: GP

Skejtare och för lite plats i tidningen

Skatetavling_1

skatetavling_2

skatetavling_3

skatetavling_4Tävlingen Gbg Bowl Battle startades upp redan förra året i Actionparken. Klasserna junior, senior, master (35 +) och dam fanns. Så jäkla glad att den sistnämnda fick tillräckligt med anmälda för att kunna genomföras.

Det tog bara tre dagar innan jag lyckats pitcha in lite skejtare på jobbet.  Egentligen skulle jag ha skrivit också, men platsen i papperstidningen blev full pågrund av allt annat som hände under förra veckans Göteborgs Kalas. Så himla ovanligt när man är van vid en mindre tidning. Då är det snarare tvärtom. Tillslut blev det bara bilder på webben tillsammans med vinnarnamn i de olika klasserna. Jävligt synd, för jag tyckte dom blev bra och inte bara de vanliga coolt-trick-mot-himlen-bilderna. Visst fanns det någon sådan också, men jag har gjort det så mycket under sommaren att jag ville lägga tyngden på något annat. Typ skuggor och ytor. Och här fanns friheten eftersom jag bara skulle bevaka själva eventet och inte en speciell åkare.

Åh. Jag blir så jävla glad i det här sammanhanget. Det är en sådan jäkla inspirerande do it yourself aura kring sådana här event. Och skejtvärlden i stort. Det gillar jag. Att göra det själv och få det att gå hela vägen.

”Till vänster kommer färgvågen i form av tolvåringar”

Yohio_2

Yohio_4

Yohio_1 Yohio spelade på Götaplatsen under kulturkalaset förra veckan. Vi åkte dit för att göra en kort grej för webben om hans fans.

Jag går över ett övergångsställe och det duggregnar. Stannar precis vid vägkanten för att ringa upp reportern när Yohio kliver ur en parkerad minibuss som jag inte ens sett. Allt är grått på Götaplatsen men ett hav av skrik och neonfärger närmar sig som en våg från sidan. Jag tar en bild från höften på den osminkade artisten innan hans kompisar ställer sig i vägen och mumlar ”inga bilder”.

Till vänster kommer färgvågen i form av tolvåringar. Alla har smartphones och tar bilder och filmar medan tårarna rinner. De är så jävla fina. Har suttit mot kravall staketet i flera timmar och har finaste kläderna på. Så fort Yohio försvunnit ur sikte dras alla ihop i små klumpar. Går igenom bildskörden. Nån har filmat hela händelseförloppet och någon har fått en närmare bild. Alla stirrar ned i sina telefoner.

Det duggregnar.

Första veckan på Göteborgs-Posten

TidningMitt första jobb på GP. Frölunda hade träning och inom fyra dagar hann jag plåta ännu en. Säger en hel del om intresset för den klubben.

Min första vecka på Göteborgs-Posten är klar. Började måndagen i fågelunge format och slutade fredagen med att gå hem så jävla stor. Så jävla rakryggad och glad. Jag hatar att vara ny, jag hatar att behöva fråga om precis allt och be om hjälp och förklaringar till de minsta av grejer. Jag hatar att vara dum i huvudet.

För det är precis vad man är som ny, vart man än är. Man fattar inte sammanhang, hierarkier, strukturer och hur man förväntas bete sig. Man vet inte heller vilka alla människor som dyker upp, räcker fram en hand, säger sitt namn och berättar vad man ska göra, är. Det är så många människor som hälsat på mig att jag inte har en aning om vad de har för roll på tidningen. Är hen reporter? Bildredaktör? Fotograf? Ingen jävla aning. Det enda jag fokuserat på är att fatta vad för jobb jag ska göra, vad som förväntas av mig, och sedan göra det.

Tunnelseendet har sakta minskat. Axlarna har börjat falla ned från halsen och nu tvekar jag bara en halv sekund innan jag väljer att gå till vänster för att komma till fotoavdelningen. Jag hittar ingenstans i Göteborg, eller jo, till järntorget. Och hem. Och kanske  till Hisingen för alla skyltar pekar ju ditåt. Men annars jobbar jag sakta upp geografin genom minnen. Kopplar jobben jag gör till platserna och försöker memorera.

De här dagarna har utvecklat mig mer än månader på Biskops-Arnö. Och har varit dubbelt så roligt. Fan, det här är det bästa jag vet.