Tag Archives: Fardhem projektet
I kväll är det vernissage. Klockan 18.00 på fotogalleriet i Visby.
Ur nitton perspektiv har vi dokumenterat en liten socken som heter Fardhem. Jag har hängt på skolan med åtta och nio åringar. Det är så jäkla olika och häftiga projekt min klass har. Att man kan hitta sådana grejer på en så liten plats är otroligt. Och så är de så jäkla begåvade också. Fina klass.
Vi var så trötta. Så slut att när vi runt två i natt blev klara med våra portfolios gick vi och drack rom. Skrattade åt allt. Utspridda på soffor och golv. Nu är det vernissagedag och pirrigt. Alla känslor är antingen förstorade till tusen eller dämpade. Som en neddragen opacitet. Och i kroppen finns det ingen styrsel. Den far runt som aldrig förr och hittar inte hem men vill inte det heller. Vill leva mitt uppe i. Mitt inne i.
Det här.
Tolv timmars pass. Framför datorn och framför kamraterna och photoshop och skifta tillbaka till lightroom och photoshop och lightroom och photoshop och sådär håller det på. Tillfredställande.
På ett väldigt modernt vis.
Sen tog det stopp. Inget vettigt blir gjort. När Ebba och jag startar café i klassrummet är det dags att gå och lägga sig. Ta sin hårddisk och ritplatta under armen och bara vika hädan.
För bristen på hjärnsubstans.