Jag har alla mina väskor. Gula fjällräven och axelväskan och bagen med kläder och laddare till allt. Verkligen allt. Och står vi sådär fånigt och solen skiner och tågstations känns till och med gammaldags men du har ingen hatt och jag ingen skarf. Bara nya adidas.
Plötsligt blir allt bara så väldigt sorgligt. Trots att vädret är fint men vi ska alltid hålla på och lämna varandra. Säga hejdå och resa långt och inte ses på jättelänge och det får mig att bli så liten just då.
Så liten och tänka; ska du bara gå nu? Fastän det är jag som gör det.
Jag som står där med alla väskorna
Igen.