Tag Archives: Distans

Huvudet högt och blicken framåt

Jag har alla mina väskor. Gula fjällräven och axelväskan och bagen med kläder och laddare till allt. Verkligen allt. Och står vi sådär fånigt och solen skiner och tågstations känns till och med gammaldags men du har ingen hatt och jag ingen skarf. Bara nya adidas.

Plötsligt blir allt bara så väldigt sorgligt. Trots att vädret är fint men vi ska alltid hålla på och lämna varandra. Säga hejdå och resa långt och inte ses på jättelänge och det får mig att bli så liten just då.
Så liten och tänka; ska du bara gå nu? Fastän det är jag som gör det.
Jag som står där med alla väskorna

Igen.

.

Inget är förbjudet och ingenting är konstigt. Med honom. Allt är som det ska vara och han finns nära och det är nästan aldrig så med honom. Rent fysiskt.
Nu finns både hår och armbåge till förfogande och det är bara att ta emot. Att ta så mycket det hinns med.

— I dag är näst sista dan du är här, säger han och jag hyschar. Säg inte så. Som att det tar slut. Det gör det inte.
Fast jag vet ju att snart är det tågresa och färja och bussar. Och ta vid igen. Bryta bort och dyka djupt ner i Gotlandlivet och undvika att det är något som fattas. Bara fokusera. Skjuta upp.

Leva?